Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustav III och Finland. Av Kjell Kumlien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G u s t av III
b.
och Finland
inre krets hade säkerligen på grund av
både börd och samhällsställning ej någon
känsla av att de uppträdde som talesmän
för speciellt Finlands finska folk — vilket
en forskare som Danielson-Kalmari
förmodar. Självständighetsmännen hade med
säkerhet inga svärmerier för det finska
språket eller folket. Vad en av de främste
bland dem, J. A. Jägerhorn, beträffar,
framgår detta, som Bruno Lesch påpekat,
mycket tydligt av ett förslag till
riksrepresentation, som han i februari 1809 ville
underställa de nytillträdda ryska
makthavarna. Detta förslag till riksdag innebar
nämligen, att de besittande klasserna i
Finland och främst adeln skulle tillerkännas
ett avgörande inflytande. Projektet var
med andra ord ett arbete för svenskheten,
om det finska nämnes ingenting.
Självständighetsmännens aristokratiska
synpunkter och avsikter äro höjda över allt
tvivel, och man kan fråga sig, hur pass
genuint inhemska de voro i sin uppfattning
och i vilken utsträckning impulser utifrån
kunna ha påverkat dem. Det har icke utan
skäl pekats på att det nordamerikanska
frihetskriget, som ju följdes med intresse
runt om i den bildade världen, blev ett
smittande exempel även för Finlands adel:
Göran Sprengtporten drömde ju om att
bli sitt lands Washington. Men också
inflytelser av annan art äro påtagliga. Redan
H. G. Porthan karakteriserade i brev till
Nils von Rosenstein i december 1788 säkert
just Anjalaförbundets ledande män, då han
omtalade, att den »fameusa
independence-idéen» betraktas med avsky av nationen,
»kanske någre vindbeutlar ibland vår adel
undantagne, som torde hysa den vackra
önskan, att få på lifländska och Curländska
foten förvandla sine medborgare til trälar
och handtera dem som boskap».
Till härstamningen voro de främsta bland
Anjalamännen mera tysk-balter och
svenskar än finnar. Sprengtportens far var tysk
adelsman av livländsk börd, bröderna Jä-
gerhorn tillhörde en urgammal finländsk
ätt men deras farmor hette von Pahlen,
och även på mödernet var deras
härstamning delvis baltisk. B. J. Hastfehr var
baltisk tysk på såväl fäderne som möderne.
Klick var av baltisk släkt. — Förbindelser
sådana som dessa tillhörde helt visst ej
endast det förflutna utan voro ännu
levande verklighet. Sprengtporten och hans
gelikar kände väl till de möjligheter, som
erbjödos hans baltiska släktingar i det stora
kejsarriket Ryssland. De visste, att den
ryska epoken blivit en lysande tid för
Estlands och Livlands besuttna adel. Den
finländske adelsmannen skulle också ha
mycket litet sinne för det världsliga goda för
att ej observera skillnaden mellan de
förmåner, som det rika Ryssland kunde
erbjuda sina högre statstjänare och den
magra och även ovissa kaka, som det arma
Sverige kunde ge.
Men självständighetsmännen, som
hyllade Göran Sprengtportens politiska ideal,
voro såvitt man nu kan se ett försvinnande
fåtal. Det skulle behövas mycket starka
och många vittnesbörd för att tydligt
bevisa, att majoriteten eller ens en »upplyst»
minoritet av Finlands adel, präster och
borgare umgicks med separatistiska
avsikter 1788. Det måste också fasthållas i
den vetenskapliga diskussionen i dessa ting,
att det för att bevisa finländsk separatism
1788 eller tidigare ej räcker med att
konstatera, att det fanns missnöje i Finland —
över regeringens påbud, utrikespolitik och
annat — eller att det i gränsbygderna fanns
överlöpare och spioner i rysk tjänst.
Missnöje fanns övernog även i det egentliga
Sverige, och förräderi och spionage höra
tyvärr krigstider till.
Det var först och främst från soldater
och menighet kung Gustav mottog
hyllningar under sin trista och oroliga sejour i
Finland på sommaren 1788. Inlagorna till
1789 års riksdag från allmogen i Karelens
gränssocknar vittna om vilken skräck man
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
