Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Estländsk scenkonst. Av Friedrich Ege. Övers. från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friedrich Ege
Paul Pinna som Shylock.
Scenbilden, följer vår tids bästa tendenser,
en stiliserad realism, som utan tvivel förlänar
det bästa uttryck åt vår livskänsla av i dag.
Vad som särskilt frapperar utlänningen är
färgglädjen som emellertid klingar ut i
välgörande harmoni.
De estländska dansöserna äro ju kända vida
omkring i världen, och den nuvarande
estländska baletten står på en hög nivå. Ofta
göra vi annars den iakttagelsen att
dansinläggen i operorna antingen äro ett
nödvändigt ont eller också utgöra oerhörda
utstyrseluppbåd. Här däremot äro danserna
organiskt infogade i framställningen och alltid
koreografiska kabinettstycken av fantasi och
uttryckskonst — framför allt tack vare ett
utomordentligt danspedagogiskt arbete av
Estonia-teaterns balettmästarinna, Rahel
Ol-brei.
Så spåra vi överallt inom den estländska
teatern de unga mäktiga krafter som äntligen
efter så lång tid kunna utbilda sig under
eget tak i eget hem till en nationell, folkligt
betingad kultur. Och de huvuden, hjärtan och
händer som inneha de ansvariga ställningarna
i den estländska teatern bevisa genom sitt
synliga arbete att de gå den riktiga vägen
och städse av all kraft sträva efter att lyfta
och fullkomna prestationerna. Denna stora
positiva linje hos den estländska teatern som
kulturfaktor i den unga nationen är för
utlänningen den avgörande positiva upplevelsen.
De estländska scenernas spelplan utfylles
understundom till hälften med inhemska
verk, till stor del dramatiseringar av
estländska romaner. I övrigt finna vi alla
världslitteraturens mera betydande verk, såväl
moderna som klassiska författare, på
repertoaren. Genomsnittligt gives varie pjäs femton
till tjugo gånger, i enstaka fall upp till hundra
och därutöver. Estonias opera har på denna
korta tidrymd utvecklat sig så, att många
operor kunna givas i tredubbel besättning.
Inom skådespelet givas på Estonia årligen
åtta till nio premiärer, av opera och operett
vardera tre till fyra. Förut spelades en pjäs
dag efter dag så länge tills den var utspelad.
Numera stå ett flertal pjäser på den löpande
repertoaren.
För att nu övergå till några speciella
omnämnanden av enskilda framföranden, må
vi göra början med karaktärskomikerna.
Vare sig vi se Agu Lüüdik eller Alexander
Teetsov, Ruts Bauman eller Paul Pinna,
hur väsensskilda de sins emellan äro var och
en i sin egenart, så finna vi hos dem alla den
verkliga humorns formsäkra intima art.
Man kan blott tänka på fältväbeln
Waller-stein i »Höstmanöver», en verkligt svagsint
roll, där dock Lüüdik förstår att på det
älskvärdaste sätt göra denna karikatyr levande
och breda en mänsklig anda över den. Eller
Ruts Bauman som Pindak i den lettiska
folkpjäsen »Skräddardagarna på Sillamatsil»
eller som Tuomas i den finska folkpjäsen
»Mannens revben» — vilken fin, intim,
mänskligt sann komik! Nästan aldrig hör man ett
högljutt ord, han spelar med de enklaste
medel utan varje överdrift, det är inga billiga
pajaskonster utan en människoframställning.
Och på samma sätt förhåller det sig med
Teet-sov och Pinna, två äkta blodfulla
komikergestalter av stort format, vilka då de stå på
scenen alltid utfylla den. Av särskilt intresse
för utlänningen är den intressanta
dramatiseringen av Tammsaares berömda roman
»Rätt och sanning», efter de båda
huvudpersonerna kallad »Andres och Pearu», då man
här upplever den estländska folkkaraktären
inom två bondefamiljer under en tidrymd
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
