Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Estländsk scenkonst. Av Friedrich Ege. Övers. från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Est ländsk
scenkonst
av femtio år. Över huvud äro de estländska
folkpjäserna i mycket högre grad
iolkdikt-ning än detta vanligen är fallet, då
folkpjäser ofta bli farser. Regissören Ants Lauter,
ett av Estonia-teaterns starkaste stöd, har
på ett utomordentligt sätt utarbetat
motsättningen mellan dess båda egensinniga
bondekaraktärer, och hela grundstämningen
i böndernas liv och deras hårda kamp i dessa
sumptrakter fick levande och övertygande
verklighet. Den sorgfälliga språkliga
behandlingen av diktarordet var berömvärd.
En praktfull seen var framför allt dialogen
mellan Juss och .Mari (Ants Jögi och Meta
Luts), där i enkla ord det djupaste och
skönaste i förhållandet mellan två människor
utsädes och spelades på ett så stämningsfullt
sätt att denna seen skall förbli oförglömlig.
Den själfulla, av livets egen sanning präglade
dialogen, vars levnadsvisdom går som en röd
tråd genom hela verket, kom i den
språkliga regin till omedelbart, djupt uttryck.
Sergius Lipp som rättfärdighetsfanatikern
Andres och Arnold Väinö som den
mefisto-feliske Pearu framställde på scenen två
estländska bönder som både i dramatiskt och
språkligt hänseende utförde två prestationer
inför vilka vi endast kunna stå beundrande,
emedan dessa gestaltningar äro på ett
övertygande sätt uppbyggda och genomförda i den
art de anlagts. Mellan dessa båda grovhuggna
bönder står Andres’ unga spröda hustru,
på ett underbart sätt given av Mare Leet,
med så mycken äkta charm och naturligt
behag. Ants Lauter gav i Karlas roll en
utomordentligt levande karaktärsstudie.
Hela framförandet stod på hög
konstnärlig nivå, var dramatiskt, språkligt och som
scenbild (W. Haas) en levande enhet. Det
förmedlade å ena sidan ett stort estländskt
diktverks anda och gav å den andra en
inblick i hur högt den estländska teaterkonsten
står i allmänhet, och Estonia-teatern under
ledning av sin direktör Paul Olak i synnerhet.
Med avseende på regin möta vi i den
estländska teatern en särskild egenart —
nämligen i författarens ställning. Ofta får den
dramatiske författaren nöja sig med att vara
en hantlangare, men vid den estländska
teatern har han en mycket viktig och
dominerande ställning. Hos honom vilar nämligen
ansvaret för den språkligt-tekniska sidan.
Han sätter före den första läsningen av
rollerna skådespelarna in i verket, sedan han
dessförinnan haft en rådplägning med regissören.
3—Ord och Bild, jfg:e årg.
Lis l Lindau som fru Peachum i
Tolvskillingsoperan.
Arbetareteatern, Tallinn.
Han är närvarande vid denna första
uppläsning. Och ungefär mitt i repetitionsarbetet
återkommer han för att kontrollera
språkbehandlingen. Det betingar naturligtvis ett
harmoniskt samarbete med regissören. Vid
Estonia-teatern kritiserar författaren direkt
skådespelarna, medan det vid de andra
scenerna vanligen är så att han delger
regissören sina iakttagelser och anmärkningar.
Mvcket belvsande för den estländska
operascenens väsen är återgivandet av Gounods
opera »Romeo och Julia». Under ledning av
professor Raimund Kull hörde man en
vacker, egaliserad orkesterklang, i vilken
verkets musikaliska skönheter strålade med
väl-avvägd rytmisk precision. Den på gounodska
motiv av den estländske tonsättaren Eugen
Kapp komponerade prologen, i vilken hela
handlingsförloppet pantomimiskt framställes,
ger teaterns egenartat homogena danstrupp
möjlighet att också på detta område bevisa
sitt stora danstekniska kunnande.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
