Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Estländsk scenkonst. Av Friedrich Ege. Övers. från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Estländsk scenkonst
Grevinnan — Meta I.uts. Greven — J. Koger. Antonio — S. I,ipp. Figaro — Ants Lauter. Susanna — Marja Tarikas
Seen ur Figaros bröllop. Estonia-teatern.
lyckade organiska kombination och stegring
av tal och sång uppstod en så naturlig och äkta
shakespearesk atmosfär, att experimentet
blev till ett kabinettstycke av originell och
sällsynt teaterupplevelse, och för regissören,
den mångsidige Andres Särev (särskilt känd
genom sina skickliga dramatiseringar av
est-ländska romaner) blev det det bästa
vittnesbörd om hans levande, nyskapande regi.
Det var hans särskilda förtjänst att
skådespelets ljust klingande inslag ställdes i
förgrunden, liksom också att det folkliga, som
särskilt kommer till uttryck genom Peter
och amman, inte gavs med den övliga
grovkornigheten utan med en fin humors
diskretare medel.
Arbetarteatern har sin alldeles bestämda
karaktär. Som en röd tråd är detta klart
skönjbart såväl vid de särskilda
föreställningarna som också vid en överblick av
spelplanen. En sådan specialiserad teater har
obestridligen sina stora fördelar, därigenom
att teaterns bestämda linje —- just den
realistiska folkpjäsen — kan utvecklas allt starkare
från pjäs till pjäs, och å andra sidan föreligger
ju här inte faran för ensidighet eller schablon,
då det finns så goda skådespelarkrafter och
vidare en stark ledande konstnärlig vilja
under direktör Priit Pöldroos, som ger teatern
alltjämt nya framdrivande impulser. Som
motvikt mot folkpjäserna ges varje år ett
klassiskt drama.
Vare sig vi se »Tolvskillingsoperan», »Skräd
-dardagarna på Sillamatsil» eller »Mannens
revben», överallt möta vi denna teaters anda,
dess säregna ton: skådespelarnas storartade
realistiska karakteriseringskonst, ett
osvikligt ensemblespel på hög nivå, den organiska
förbindelsen mellan ord, musik, sång och dans,
som särskilt kommer till uttryck på ett
övertygande sätt i folk- och dansvisorna, vidare
de alltid intressanta, uppslagsrika
scenbilderna av Herbert Tamm och framför allt
denna livssprudlande rörelseregi, som alltid
trollar fram en sluten, fantasifull, levande
och i något hänseende särpräglad
scenskapelse. Och alltid är det äkta teater!
För att blott gripa några namn ur
skådespelarnas led: Alexander Mägi som skräddar
Tuutar, vad kan man annat säga än att det är
en fulländad framställning av en människa
som lever och blir levande i oss, vidare den
vitala Katrin Välbe, full av naturlig charm,
eller den unge Elmar Kivilo, som
förkroppsligar oförgätliga typer i mästerliga
maskeringar, den idealt kvinnliga Salme Liiv med
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
