Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Runebergsminnet 5 februari 1940. Av Hugo E. Pipping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hugo E.
P i /> p i n g
stenkyrkorna, bestående minnesmärken
över Sveriges oförglömliga militära och
andliga insatser i österled. Deras material
har trotsat tidens stormar och fiendens eld,
tills den nutida krigföringens metoder ha
sträckt sitt hot även till dem. Nyss
förstördes ett dyrbart kulturellt
minnesmärke: den gamla Åboakademiens
byggnad från sekelskiftet 1800. På ett förfärligt
sätt återuppleva vi orden i Runebergs
berömda hälsning till Franzén, där han
med anspelning på den stora vådeiden i
Åbo 1827 skriver:
Vinden gnyr i Auras lärosalar;
Mången hugkomst där ur askan talar
till ditt bröst ändå!
I yttre mening har vårt minne haft få
stödjepunkter. Vår tid har hittills bundits
av nödvändigheten att bygga upp, som har
varit mera bjudande än behovet av att
restaurera ruiner. Och dock har vårt minne
inte varit kort. Finlands folk har inte
glömt sin historia. Finlands folk har inte
glömt sin svenska tid — betänk att det
lever människor som känt Gustaf III:s
undersåtar. Finlands folk har inte glömt
»våra segrars, våra sorgers och vår äras
gyllne tid», ty ödet har sörjt för, att den
ständigt upprepat sig såsom en levande
verklighet. Och i trofast vård av ett minne,
Runebergsminnet, har Finlands folk haft
lyckan att kunna samla en åskådlig och
manande erinran om det väsentligaste av det
som tanke, svärd och plog förmått uträtta
på en karg, frostöm och brännbar mark.
Runebergsminnet har av ett medelålders
släkte begåtts under de mest olikartade
förhållanden. Från ens barndom står
levande minnet av ljusraderna som tändes i
fönstren till trähusen i den stora
småstaden Helsingfors — värmande, strålande
symboler i det Bobrikoffska ofärdsmörker,
som kring sekelskiftet sänkte sig över
Finland. Man minns de i sin enkelhet och
okonstnärlighet gripande fönsterdekora-
tionerna med gipsbysterna och de rödgula
vapenfärgerna, som väckte gendarmeriets
misshag, till och med om denna färgverkan
åstadkoms med hjälp av äpplen.
Det blev mera ljus och färg över
Runebergsdagarna för en kort tid, men så
stängdes hoppets strålar in under världskriget.
Dödas kunde ljuset dock inte. Det bevarade
både lyskraft och värme. Jag minns en
Runebergsdag under frihetskriget 1918 i en
liten förläggning, fem mil från det av ryssar
och upproriska behärskade Helsingfors.
Det var en underbar stämning, fastän sången
var skral och harmoniet gnällde. Och under
vakten på kvällen lyste en hoppets gloria
kring huvudstaden i söder — det var före
luftkrigets dagar. I dag ligger Finland
mörklagt. Men det finns inte en ort, inte
en förläggning, inte ett hem, där inte
Runebergs namn och dikt får ge gestalt åt
framtidstro, segerhopp och fosterlandskärlek.
Att detta Runebergsminne lever också i
Sverige, såsom det gör, att det såsom i dag
i samma anda och mening som vår begås
över hela Sveriges rike, är för vårt
medvetande dyrbart. Det är ett insegel på vad
vi ha gemensamt. Den som läser, fattar,
upplever Runeberg, den är med oss såsom
ingen annan, den förnimmer Finlands
puls, andas samma djupa tag, i samma
takt, som är lugn, trots hettan kring
kinden och glansen i ögat.
Firandet av Runebergsminnet är formera
än dyrkan och symbol — det har på ett
underbart sätt aldrig förlorat det levandes
och upplevdas kännetecken. Vi minnas den
gamla fru Ramsay, skildrad i Främlingens
syn, som var kväll tog godnatt av sina
vid Lemo och Lappo fallna söner, som om
de levde kvar i hennes hus. På samma vis
har den rotfasta och trofasta traditionen,
riten, som knutits till Runebergsminnet,
låtit hans andes och det förflutnas maningar
stå levande för släkte efter släkte. Många
och märkliga bud har han haft att bära till
eftervärlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
