Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Runebergsminnet 5 februari 1940. Av Hugo E. Pipping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergsminnet
Först hans egen geniala
konstnärspersonlighet, så sprängd av motsättningar och
dock så helstöpt. Han var fylld av sinnets
oro, av obändigt trots och mäktiga
lidelser, han kände lynnets kastningar mellan
skaparkraft, naturdrömmeri och
bordssamtalens flykt, men kuvade sig till ett liv
i avskildhet och till den konstnärliga
tuktan, som lät behärskning och lugn strömma
ut ur sommarljusa scener vid källan likaväl
som ur bataljmålningarna. Fastän fylld
av ungdomligt övermod erkände han
ödmjukt, att han var blott student och den
gamle Fänrik Stål mera än en kung.
För Finlands folk, där kontrasterna också
varit många och starka, mellan öst och
väst, mellan nord och syd, mellan ödemark
och hav, där katastrofen har lurat ett
stenkast från idyllen, för Finlands folk har den
Runebergska personligheten varit ett
levande föredöme. I dagliga, hängivna
gärningar, för det mesta enkla och
anspråkslösa, har man sökt den utlösning, som
tjänat såsom ordnare och samlare av alla de
splittrade krafterna. Fastän fyllt av
självkänsla har Finlands folk visat läraktighet
och tacksamhet gentemot andra.
Runeberg har i sublimerad form
uppvisat drag som kanske äro typiska för den
nation han tillhörde. Hans person är
svåråtkomlig, mera komplicerad, ju närmare
man söker nalkas den. Så mycket
entydigare, så mycket mera medvetet klart
formulerat är i regel vad han vill säga oss
genom sin diktning.
Vi uppleva starkt Finlands historia i
Fänrik Ståls sägner. Vid närmare
eftertanke är det emellertid mindre det rena
historiska händelseförloppet som där
tecknas än de enskilda människornas insatser.
Blott sällan kastar skalden en blick bortom
den tid, som var hans egen barndoms och
som han närmast valt till föremål för sin
skildring. Tredje Gustafs da’r skymta ofta
— de lågo ju så nära honom själv — men
det är rena undantaget, att han som i Sol-
datgossen går tillbaka till Carols tid och
Willmanstrand eller som i Björneborgarenas
marsch tecknar perspektivet: Narvas hed,
Polens sand, Leipzigs slätter, Lützens
kullar. Går han längre tillbaka blir det
Kung Fj alars sagotid.
Det är inte historiemåleri på vers som
Runeberg åsyftar. Det historiska staffaget
är sparsamt; just inga kostymbilder eller
interiörer, utan dramatiska episoder, där
människorna träda i förgrunden och där
naturen står inte blott såsom bakgrund,
utan också som ett slags djupare
motivering i många fall.
Just genom sin strävan ifrån det alltför
tidsbetonade har Runebergs
historieskildring fått sin inträngande styrka och sin
aldrig förbleknande aktualitet. Historiens
yttre händelseförlopp kan aldrig exakt
upprepa sig — fastän det får medges att
Finland har att uppvisa överraskande
parallellföreteelser — men människornas
inställning och handlingssätt i liknande
situationer visar så mycket flera
överensstämmelser, lika slående som eggande.
Resultatet blir, att Runeberg har lyckats
med konststycket att inte blott teckna det
förgångnas historia, utan rentav att först
dikta och sedan diktera framtidens.
Finlands historia under senare hälften av
itioo-talet och fram till i dag skulle inte vara vad
den är utan de krafter, som strömma ur
en mäktig konstnärssjäls verk.
Denna förmåga att som det tyckes direkt
påverka Finlands öden är paradoxal också
därför, att Runeberg var ännu mindre
politiker än han i egentlig mening var
historiker. Det finns knappt ett enda inlägg
av honom med direkt politisk eller
opinions-artad adress. Delvis var detta betingat av
censurens tvång. Men förvisso låg där
också avsikt bakom. Politikens språk var
inte hans. Också från hans privatliv finnas
bevarade ytterst få inlägg, som gå rakt på
sak. Han talar i bilder, söker tingens kärna
bakom dagshändelserna, söker det som sker
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
