Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Selma Lagerlöf före Gösta Berling. Av Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Selma Lagerlöf före Gösta B e r l i n g
samma kväll höll för oss riktade hon en
tacksamhetens skål till Ingeborg, som
förmedlat hennes första bekantskap med
Gellerstedt. Ingeborg var en
fullblodsromantiker, skrev själv vers och
deklamerade massor, särskilt av Tegnér, av
vilken vi helst hörde henne läsa Mjältsjukan!
Hennes sonett löd:
Jag dväljes ej i denna lumpna värld
bland stoftets slavar, trälande i gruset,
jag flyger liksom en seraf mot ljuset,
bräns än min vinge invid solens härd.
Då Lindgren dundrar träder jag min färd
i rimmens vildmark, sänkt i skalderuset,
jag hör av prosan blott det låga bruset,
tills drömmen sönderhuggs av frågans svärd.
Var är min Frithiof? Varför är jag blott
seminarist, jag som en väg vill vandra,
den romantik och saga blomsterströ.
Jag borde sitta på ett riddarslott,
bli mål för sång och tvekamp, jag som andra,
av älskog leva och av kärlek dö!
Bland lärarna — det var för övrigt en
mycket kvalificerad uppsättning — var det
nog lektorn i kristendom, boströmianen
Gustaf Jacob Keijser, och lektorn i pedagogik,
Leonard Magnus Wærn, vilkas
personligheter mest tilltalade Selma, och hon satte stort
värde på deras undervisning. Keijsers, som
stöddes av hans egna läroböcker:
Kristendomens historia i tre delar och De sköna
konsternas glansperioder samt åtskillig
teologisk och filosofisk litteratur, hade
mycket större omfattning än den i
»inskränkt bemärkelse» — för att använda
hans egen indelningsgrund — religiösa.
När det t. ex. kom ett nytt skådespel av
Ibsen samlade han oss alltid — ofta i sitt
hem — och läste upp det för oss, vilket
föranledde Wærn, som kom direkt från
sin docentur i filosofi i Uppsala, till det
omdömet att Keijser var den förste teolog
han träffat som förstått Ibsen. Hela sitt
stora bibliotek ställde Keijser till vårt
förfogande; han skrev ut långa listor och
vi fingo pricka för vad vi ville låna. Selma
var en av de flitigaste låntagarna även i de
båda seminariebiblioteken. Det kunde ha
sitt intresse att efterforska vad hon lånade.
Lektor Waern fingo vi till lärare först i
tredje avdelningen. Hans sätt att
undervisa och att granska provlektioner blev en
riktig uppenbarelse för oss. Selma var en
av de få som av Wærn fick betyget Berömlig
i undervisningsskicklighet. Vid
avtäck-ningen av hans av lärjungar skänkta
gravvård yttrades, att han var »en man som
älskade den grekiska anden, dess klarhet,
dess ljusa fördomsfrihet, dess sinne för
harmoni, dess visa måtta och att han var
en ljusets spridare som få». Detta kunde
vara en karakteristik också *av Selma
Lagerlöf.
De ämnen som utom de nämnda
intresserade Selma mest voro fysik, zoologi
och matematik. I en kamratsonett skriver
hon:
Det var på ritlektionen häromdan,
Cardon försvann och klassen gick i vågor.
Schultz var orkan och Gurli ljungeldslågor,
men hon satt tyst och still som hon var van.
Jag minnes henne ock en annan gång.
Det blåa ögat blixtrade av fröjd,
den sjunkna kinden hade glädjens färg.
Jag log men ack! jag visste även jag
vad som är lyckans, salighetens höjd:
en algebralektion för doktor Berg.
Botaniken intresserade henne ej vidare.
Men jag har suttit här och sett mig led
på blommor varur pressats livets saft,
i vetenskapens tjänst förstån I väl.
Då livets blompress riktigt tryckes ned
skall mänskan mer än blomman äga kraft
att rädda glädjens färgprakt i sin själ?
skrev hon i sonetten till läraren, den
blide doktor Lagerstedt.
Allas vår kärlek och tacksamhet
ägnades föreståndarinnan, Regina Pallin.
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
