Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Selma Lagerlöf före Gösta Berling. Av Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gurli Linder
Fastän hon försäkrar att det rakt inte
går någon nöd på henne och att hennes
enda nöje och högsta ärelystnad är att ge
en bra lektion, så att ungdomarna glöda
av intresse och tiden flyger, så smyger hon
vid det senare in en liten Hans Brasksedel:
»Jag vet ej om jag vill bli tagen alldeles
på orden.» Hon hade alltid tänkt, att efter
seminariet skulle hon få tid att förverkliga
sin tidiga ungdomsdröm att bli en stor
skald. Men när hon redan fyllt tjugunio år,
syntes målet mer avlägset än någonsin.
Till och med sonettdiktandet gick trögt
och tungt. Hon började tvivla på sin
förmåga. Lusten fanns kvar, men kanske den
förde henne vilse. Och så kastade hon sitt
intresse på alla de sociala frågor som rörde
sig i tiden: kvinnosak, fattigvård, fred,
frihet, nykterhet. Hon funderade till och
med på att skapa en mönsterskola, där alla
det gängse systemets brister skulle vara
avhjälpta. Hon kände visserligen allt detta
som ett förräderi mot sitt föregående, som
varit fyllt av denna enda önskan att få
skriva.
Då inträffade, väl just i det psykologiska
ögonblicket, en händelse, som skulle öppna
väg för författarskapet snarare än vad som
eljest möjligen skett. Efter ingående
samråd med Matilda Widegren hade jag sänt
in till Fredrika Bremerförbundets tidskrift,
Dagny, fyra teatersonetter av Selma. Vi
menade att hon ju aldrig behövde få veta
om försöket i fall det misslyckades. Jag
befalldes —• ty så kände man det alltid —■
upp till förbundets stiftarinna, friherrinnan
Sophie Adlersparre (Esseide), som ville
höra mer om Selma, ty henne var det
bestämt något att göra av. Hon skrev till
Selma och anhöll om fler sonetter till
jämförelse, visade alltsammans för en
kännare, som fann dem pittoreska,
skarpsin-sinniga och överraskande, och att de
liknade små välformade och lysande smycken.
De fyra första skulle komma in i närmaste
Dagnyhäfte. Här återges två av dem.
Hamlet (August Lindberg).
För scenens under fälldes nyss ridån.
Mordlysten tragedi har gått till ända,
men i ditt sinne dröjer än måhända
de djupa tankars underfulle son.
Du minnes ord av vanvett, ord av hån,
ord av förtvivlan, ord som kärlek tända,
ord som likt blixtar syndarns hjärta blända.
Du för ett ordhav med dig därifrån.
Men det som mest dig fängslar är hans kval:
han lider, älskar, hatar blott med ord,
då ensamt handling lisar själens smärta.
O, lär dig misskund med de tusental,
som dådlöst vandra fram på bragdrik jord
med ordets Hamletsbörda på sitt hjärta.
Don Juan (Algot Lange).
På scenen blickar Spaniens måne ned.
Sevilla sover, men dess sköna vaka.
I mystisk kappa och med plymer slaka
Don Juan tråder äventyrens led.
Kväll efter kväll, så är det nu hans sed
i sekler re’n, han vänder jämt tillbaka,
att »sköna dårars» ljuva famntag smaka,
och stör med serenader nattens fred.
Han dansar sirligt Mozarts menuett
och följer med till guvernörens fest,
se’n spökets järnhand han förväget tryckte.
På scenen dör han, knappast mer än rätt,
men i mitt minne lever han som bäst,
stolt, trotsig, skön och farlig som sitt rykte.
Men — vilket var det väsentligaste —■
Esseide — klok och varmhjärtad, förstod
att Selma behövde uppmuntran — bjöd
henne att resa upp till Stockholm och gästa
henne under jullovet. Det blev genast
full kontakt mellan de två. Selma läste och
läste av sitt medförda lager och Esseide
njöt. Selma tyckte att dikterna aldrig
förr varit så vackra, orden fingo en varmare
klang, en djupare mening, och det som
förut synts även henne själv stelt och
tillkrånglat, blev mjukt och enkelt. Men
Esseide varnade henne; hon förstod att
de voro på något sätt samstämda och att
denna samklang hindrade henne att
kritiskt bedöma vad hon hörde. »Andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
