Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Röster i vårkvällen. Av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Röster i vårkvällen
Mässa ock vid skrän och skrällar:
Lögn i jordens röda kvällar!
Svärmarstjärna fläckas av smuts eller blod.
Lögn blir sant! I nattens boning
ljus och huldhet och försoning
från en dömd, som sanningen icke förstod.
Blanda kokande tillsamman
i ett infernaliskt gamman
jaord -— motord — nejord i Motsäges flod.
Nu åt dig mitt mörka altar
reser jag, när vågen saltar.
Fruktar leva — fruktar att bjuda farväl . . .
Skriv med bokstavsstaplar kalla,
vilka ragla, sammanfalla,
Sesamskrift, som öppnar en port för var träl.
Ryt mig sanning in i blodet,
piska mig i storm till modet,
fradga mig ett bad, som kan stärka min själ!
Trött på »statyernas samkväm» och
»sällskapsskämten», lyssnar han under
nattens himmel bävande till röster, som tala
om evighet och död. Sin kärlek förklarar
han den mörka och kyska Ensamheten, hon
»som lärt mig leva». Och i ett orimligt skönt
tonläge pressar han in sin ödmjukhet, sin
mänskliga värme och sin brinnande
förhoppning att inte ha levat förgäves: det
sker i förklädnaden av en kafémelodis
berättelse ...
Så blir också denne diktare, och det i
kraft av sin djupa och ångestfulla
självrannsakan, en lykta i tidens katakombiska
mörker.
Mars 1940.
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
