Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Fänrik Ståls sägner i bildkonsten. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar M a s c o II Silfverstolpe
från Neureuther och andra romantiska
tyska tecknare, medan de större bladen
äro avrundat, rikt sammansatt
historiemåleri. Kunnigheten och ambitionen äro
obestridliga, känslan är äkta såsom den var
i allt den helhjärtade mannen företog sig,
men det är kongenialiteten man förgäves
efterlyser: Runebergs korthuggna, livfulla
ballad har gestaltats med en omständlighet
som gör att man tappar nerven och linjen.
Epigrammen ha blivit anekdoter,
hand-gemängen bataljer och dialogerna
genrescener. Som exempel på konstnärens mindre
lyckliga lust att spinna ut ett motiv kan
man ta den stora teckningen till »Fänrikens
marknadsminne»: det är ingen möjlighet
att leta rätt på handlingen i det pittoreska
marknadsvimlet på småstadstorget. Till
det vackraste höra utom huvudparten av
vignetterna några av marsch- och
stridsscenerna — t. ex. den som framställer
Otto von Fieandt på återtåg med sina män
eller Kulneffs angrepp på fältvakten ■— där
skymtar något av en svensk Doré!
Det hörs nog att den som skriver detta
inte har några barndomsminnen av
»Fänrik Stål» förknippade med Malmströms
teckningar. Kritiken är oanfäktad av
några sentimentala hänsyn. Många av
dem som en gång riktigt upplevat denna
edition ha emellertid inte velat byta ut
den mot den edelfeltska; i sin
levnadsteckning över Johan August Malmström
(Sveriges allmänna konstförenings
publikation XIII), utgiven 1904, talar Harald
Wieselgren om att Malmströms
illustrationer behållit sin popularitet i konstnärens
hemland — »Edel felts konstnärligare men
kyligare teckningar ha inte kunnat
uttränga dem». Det var då, och meningarna
ha nog ändrat sig. Vi äro säkert smått
orättvisa mot Malmströms Runebergstolkning
liksom man är mot ett alltför utstyrt mode
från i förrgår, men att hans bilder skulle
ha mera värme än Albert Edelfelts, ha vi
svårt att gå med på.
IV.
Den sistnämnde var inte mild mot
föregångarens prestation. I ett brev till modern
skriver Edelfelt, då verket började ta form
i hans fantasi: »Jag har tittat på
Malmströms skamlösa illustrationer till Fänrik
Stål. Detta ger mig mod att åter ta ihop
med arbetet, ty alltid kan jag göra något
bättre än det ■— eller rättare sagt, aldrig
kan jag göra något så genomgräsligt korkat
som det där.» Den finländska målaren vars
natur var ridderlighet är här skarpare än
han brukar vara i uttalanden om kolleger.
Hårdheten i omdömet beror väl till en del
på generationsmotsättning men även på att
»Sägnerna» för Edelfelt var en så till den
grad helig bok, att han ansåg att den endast
kunde tolkas av en konstnär som i kraft
av stamfrändskap hade den rätta
ödmjukheten och förmågan av inlevelse.
Albert Edelfelt hade växt upp på
Kiala utanför Borgå i en atmosfär som var
helt fylld av Runebergsdyrkan. Vid
skaldens död skrev han till sin mor från Paris:
»Vad vore vi om han ej funnits och vad
vore vårt land — ett slags Östersjöprovins
med hovråd och guvernementssekreterare,
utan självkänsla, utan stolthet, utan hopp
på en nationell framtid.» Redan vid
tjugutvå års ålder, alltså 1876, illustrerade han
»Julkvällen» -—■ ett ungdomligt trevande
försök, som inte ger mycken uppfattning
om hans resurser på området.
»Fänrik Ståls sägner» närmade han sig
första gången 1892. I oktober detta år
anordnades i Helsingfors en serie konserter av
regementenas musikkårer, och av
tvåhundrafemtio man framfördes här bl. a.
Björneborgarnas marsch. Den smattrande,
dånande musiken inspirerade Edelfelt till
hans målning med trumslagarpojkarna i
vintersnön framför de täta leden.
Målningen avtäcktes vid Konstnärsgillets
programafton den 17 december, varvid
marschen spelades i ett arrangemang av Sibe-
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
