- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionionde årgången. 1940 /
223

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svenska romaner och noveller

rianskt Sverige: det kommer inte så mycket
an på om de olika skedena i epoken hållas
isär (de sammanblandas rätt friskt!) —
huvudsaken för diktaren är att få distansverkan,
och en effektfull brytning mellan de tragiska
och patetiska människoödena och den lätta
komik som vidlåder miljön i eftervärldens
minne. Två mycket unga människor ha
förenats en stormsöndag till havs — hon var
den enda av flickorna som vågade hoppa i
båten: det blir livsavgörande, ty de två höra
ihop. Pengar och fördomar resa hinder för
ett gifte mellan prästdottern och unge baron.
Då är det återigen Jenny Ahrman som vågar
ta hindret, hon gör allvar av rymningsplanen
och väntar på sin Stefan i en främmande stad.
Men Stefan kom inte: han hade låtit fånga sig
av plikten och hedern, av åliggandet att hålla
livet gående, och därmed är han borta ur
livet. Jenny förvandlades den väntenatten.
Flickan nästa morgon var en annan än
flickan från i går. »Men de hade mycket
gemensamt, bland annat att båda ville leva och ingen
var rädd.» Den nya Jenny Ahrman har blivit
en farlig person. Hennes livsvilja tar hindren
utan tvekan, även om det skulle vara ett
människoliv som låge i vägen. Det heter om
henne att hon aldrig skrämdes av fakta — ty
hon vägrade acceptera dem, om de stodo i
hennes väg. Men stämningar kunde hon
skrämmas av — ångestdrömmar,
intighetskänslor. Ty de rapporterade från hennes
undermedvetna att det var låtsvägen hon var
inne på: då hon stal sin snälla systers fästman
för att komma ur hemmets fängelse, då hon
sedan bröt sönder den mannens stackars liv
för att rädda sitt eget undan långsam
kvävning i det nya fängelse hon fått, då hon
gjorde sig kvitt det moderskap som var en
hindrande påminnelse om fängelselivet med
den döde. Hon vet vad som för henne är den
enda formeln för verkligt liv: »vara samman
med den man tillhör, och vara trogen».
Innerst vill hon hem till Stefan, livskamraten.
Men hoppet att finna honom åter i andra
män är dömt att svikas: vad som var, kan
aldrig göras om. Längs låtsvägen drivs hon
in i låtskonsten, chimärens konst: där
finner hon sin utlösning, där har hon sitt rike.
Xär det gäller att ta det i besittning, väjer
hon inte heller för hindren: gäller det att gå
till konsul Hegert, finanskungen och
konstbeskyddaren, för att få en roll — nå, så gör
hon det, frankt och utan omsvep. Hon betalar
hans pris, hon spelar de roller han vill se en

Fritz Thorén.

dotterlig älskarinna i (makaber är natten i
lustjakten, då hon med uppbjudande av sin
aktrisinspiration arbetar upp sig och honom
i Lorenzos och Jessicas månskensextas).
Men hon blir ödesdiger för honom liksom för
alla som ta sig för att beskydda henne, agera
fader och moder: den gamle ägofursten grips
av hjälplös kärlek till sin dyraste ägodel och
faller samman när hon slår hans illusion i kras.
Ty det gör hon, när hon vid sin ungdoms gräns
för sista gången tror sig få Stefan igen — i
en medioker komediant av grillj annetyp, som
för sin fräscha ungdoms skull ska spela mot
henne i Kameliadamen. Inför honom blir
hon själv kameliadamen, den botgörande,
gränslöst undergivna, allt uppoffrande. Hon
slänger bort sin konst, abdikerar från sitt
rike, avsäger sig vett och vilja och sunt
förstånd för att klamra sig fast vid unge Töre
Ekström som hans hustru. Han skall vara
Stefan. Men det är han nu inte. Han har inte
bruk för henne, han bedrar och överger henne
egentligen utan ondska, i panik. Och så ser
hon, då skalar hennes blick masken av honom.
Hon vill söka den döda friden i sitt gamla
föräldrahem, men den är inte för henne: »Vill
du stjäla min frid också, som du stal min

223

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1940/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free