Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Klarnande linjer. Nya bidrag till belysning av Europas kris. Av Folke Holmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Holmström
tisk verksamhet». Då man föraktfullt
avvisat den demokratiska vägen att fostra
folkets massa till personligt, socialt och
politiskt ansvar och i stället blott utnyttjat den
såsom redskap för maktanhopning, spår
Rauschning, att denna caesariska
massdiktatur kommer att mynna ut icke i proletariatets,
utan i pöbelns diktatur, ochlokratien.
III.
För var och en, som vill söka förstå det
som sker i det som synes ske, är det
synnerligen lärorikt att i Rauschnings framställning
få det ena efter det andra av de symptom,
som upprört den borgerliga kulturens bärare
inom och utom Tredje riket, inordnat som
led i en fortskridande process och belyst
såsom nödvändiga yttringar av den nya
härskarmentaliteten. Men nästan ännu mer
fascinerande än arbetets inrikespolitiska analys är
dess senare del, som uppvisar, att
nationalsocialismens dynamiska utrikespolitik endast
utgör ett konsekvent fullföljande av samma
destruktiva tendenser och samma
revolutionära taktik. »Den måste, när den
inrepolitiska ordningsstrukturen är radikalt
tillintetgjord, gå över landets gränser för att även
omstörta den utrikespolitiska
ordningsstrukturen.»
I utrikespolitiska spörsmål är ideologien en
ännu mera genomskinlig omklädnad för
imperialistiska krav. Synnerligen instruktiv är
Rauschnings sammanställning av denna
expansionspolitiks paroller och önskedrömmar,
sådana de finnas formulerade framför allt av
den s. k. »geopolitiska skolans» grundare, förre
generalmajoren och professorn Karl
Haushofer. Den tyska »organiskt-biologiska»
världsåskådningen är en förgrovad tillämpning av
schemat »kampen för tillvaron» på de
mellan-folkliga relationerna. Ur den framgå med en
viss konsekvens de dunkla doktrinerna om
»befolkningstrycket» och »livsrummet» såsom
utrikespolitiska urmotiv.
»Befolkningshögtrycket» blir enligt Haushofer »ett
sprängämne i den bestående världsordningen».
Genom att stimulera folkökningen stegrar man
det dynamiska tryck staten kan öva mot
gränserna, eftersom behov av ökade
råvarutillgångar och försörjningsmöjligheter utan
vidare anses berättiga en territoriell expansion,
som suspenderar gällande mellanfolklig rätt
såsom livsfientlig och antikverad. För denna
grundsyn blir det ett axiom, att herraväldet
för framtiden tillhör de »hungriga» s. k.
»förnyelsens makter», medan de »mätta», som ej
synas gitta värja sin för längesedan vunna
maktställning med våldets medel, såsom
»tröghetens makter» äro dömda till undergång.
Att England beredvilligt ger sina dominions
likställighet tolkas såsom tecken på att dess
maktvilja numera är förlamad och dess
imperium förlorat, och Frankrike betraktas
såsom en redan utdöende nation. Vad de små
staterna beträffar anses den tid vara
definitivt förbi, då stormaktspolitiken lämnade
dem utrymme att föra en självständig
existens av något politiskt eller kulturellt värde
— »små territoriella skapelser» äro för
Haushofer endast »upplösnings- och
avdunstnings-former». Det enda som rimligtvis kan återstå
för dem är att uppge sin egen vilja och sin fria
existensform för att som protektorat kunna
profitera på någon storstats svällande
maktställning. Under det år som gått, sedan
Rauschning skrev sin bok, har ju också det
prejudikat, som skapades i München, visat
sig vara farligt för hela Europas nuvarande
struktur.
Den nya tyska utrikespolitiken begagnade
sig av den nationella självbestämningsrättens
idé endast så länge den gagnade Tredje rikets
utvidgning till ett Stortyskland av förut okänd
omfattning. Det vore korttänkt att tro, att
den kommer att begränsa sig till att kräva
en dominerande roll i Mellan-, Öst- eller
Nordeuropa eller ett återupprättat kolonialvälde.
Ur den mystiska »tron på en världspolitisk
ledareroll» framgå allt mer ohöljda
aspirationer på världshegemoni. För en imperialism
av sådana planetariska mått är
nationalstaten redan nu en alltför trång ram. Det gäller
icke att slutgiltigt trygga nationens existens
inom en stor ståt, utan i stället riskeras
existensen på nytt i äventyret att upprätta ett
»gigantiskt» världsvälde.
Expansionsmöjligheter finner en dylik
maktvilja blott när stora områden råka i
upplösningstillstånd, som med lämpliga metoder
kunna påskyndas. »Krigsaktionen börjar i
fredstid därmed, att man överallt i den
fientliga staten upprättar revolutionära
stödjepunkter. Och som en fiendestat bör varje
land uppfattas.» Överallt, där dynamismens
världsrevolutionära vilja kan finna en
förevändning att gripa in och uppluckra den
bestående ordningen äro vad Haushofer kallar
den »framtida utvecklingens celler» till
finnandes. Som dess mål utpekas öppet »värl-
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
