- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionionde årgången. 1940 /
280

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erik Ekelund

Det musikaliska elementet dominerar i
dessa dikter — som alltid hos Tegengren.
Naturen är inte för honom en yttre bild,
utan en själ. Efter läsningen stannar det
kvar i medvetandet en stämning, färgad av
det konturlösa vemod, som alltid rinner
likt en mumlande ström genom Tegengrens
lyrik. Det är stämningen av höstlig
förvissning, av grå hopplöshet, av skugga och död.
Motvikten härtill är diktarens religiösa tro.
Den jordiska tillvaron är intet, den himmelska
saligheten är allt. En blek återglans av denna
salighet faller över de korta ögonblick, då
diktaren blir delaktig av inspirationens under.
Tegengrens lyrik är ofta en dikt om dikten.

De allra vackraste styckena i »Mot
skuggorna» är några dikter, som i sin lakonism
har en nästan runebergsk prägel: »Varför
kommer du ej», »Svanen har inget bo . .»
m. fl. dylika. »Mot skuggorna» är en av de
helaste diktsamlingar Tegengren utgivit.

Emil Zilliacus har publicerat en litterär
undersökning över den grekiska korlyriken,
Choros. Den innehåller karakteristiker av
Alkman, Ibykos, Simonides och Pindaros,
porträtt, som i författarens genomskinliga
prosa fått en prägel av marmorreliefer. Lika
högt som dessa studier står de översättningar
av en del körsånger och fragment av dylika,
som Zilliacus fogat in i essäerna. Hur många
originaldikter finns det som är skönare än
Zilliacus’ tolkning av Simonides’ äreminne
över hjältarna vid Thermopyle:

I som vid Thermopyle gått under,
skön var er död och ärofull er lott.
Er grav ett altare. I evig hågkomst

förbyttes sorgen. Klagan blev till lovsång.

En hjältarnas svepduk skall fukt ej förtära,

och tidens allmakt den aldrig förintar.

Hellas’ ära blev bofast i griften.

Därom vittnar

Spartas konung Leonidas.

Stort är hans rykte,

evigt hans namn.

Om det intresse för antiken och den
klassiska diktningen, som kan spåras på många
olika håll i nutiden, vittnar också Rabbe
Enckells lyriska tragedi Iokasta. Liksom
hans förra året utkomna drama »Orfeus och
Eurydike» är det nya versskådespelet en
om-diktning av ett antikt motiv. Enckell följer
sålunda samma linje som Hugo von
Hof-mannsthal i Tyskland med sina
bearbetningar av »Elektra» o. a. grekiska tragedier.
Iokasta är moder till Oidipus, som på grund av
det delphiska oraklets spådom blev utsatt
att dö, medan han ännu låg i vaggan. Enckells
tragedi är en moderskärlekens tragedi. Det
dramatiska innehållet är dock av sekundär
betydelse, »Iokasta» är i främsta rummet
lyrik. Det är skön lyrik.

Diktsamlingar av intresse har ytterligare
publicerats av Joel Rundt, Georg Kåhre,
Gunnar Björling och Karin Mandelstam.
Som vittnesbörd om den finlandssvenska
lyrikens vida register förtjänar de beaktande
även utanför Finlands gränser. Till dem sällar
sig en debutant Ole Torvalds. Det finns
i Torvalds’ diktsamling »Vi sjunger inte för
dem» ett drag av ömhet och ironi, en
lågmäld viston och en skärande disharmoni.
Det är en ung poesi färgad av tiden.

280

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1940/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free