Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Om djurens språk. Av Arvid Knöppel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid K n ö p p ei
met avser att skänka oss detaljerad och
noggrann sakkunskap, måste det nog sägas att
den icke heller är den väg, som fört till de
största och mest påtagliga praktiska
resultaten. Problemet om djursjälen och dess
uttryck har angripits från olika håll och det
allmänna intresse för psykologiska spörsmål,
som karakteriserar vår tid i så hög grad och
bland annat satt sin prägel på krigföringen
i dessa yttersta dagar, kan endast ha bidragit
att öka detta.
Naturligtvis kunna djuren lära oss
åtskilligt även om oss själva. De anmärkningar som
gjorts mot orimligheten i sådana jämförelser
mellan människor och djur, ha kanske oftast
från filosofiska utgångspunkter velat göra
gällande, att olikheterna äro så stora och av
sådan art, att inga slutsatser med fog kunna
dragas på detta område. Detta naturligtvis
då framför allt emedan det psykiska, där vi
Hund.
Blyerts.
K isse har missat.
Blyerts.
ju inte ha omedelbar tillgång till något annat
än vårt eget själsinnehåll, inte skulle ge oss
några tillförlitliga hållpunkter. Emellertid
måste ju all kunskap som förtjänar detta
namn vinnas genom jämförelser, och just
olikheterna är det, som förhjälpa oss fram
till mer eller mindre givande iakttagelser.
Att sedan också det jämförda måste vara av
sådan art och jämförelserna göras så, att
slutsatserna tillfalla oss som berättigade och
naturliga följdriktigheter av det förda
resonemanget, är riktigt. Bevisen för att människans
högre själsliga förmögenheter småningom
utvecklats ur anlag som redan förefinnas hos
djuren äro emellertid så ofrånkomliga som
gärna är möjligt, varför talet om
inkommensurabla storheter förfaller.
Här är inte meningen att avsluta dessa
funderingar över djurens språk med några
kvasivetenskapliga sammanställningar av
andrahandsvisdom. Något sådant måste det
ju med nödvändighet bli när den skrivande
icke själv är vetenskapsman, men ett enkelt
påpekande att den jämförande anatomien
bland mycket annat visat oss en utveckling
av nervsystemet och dess speciella organ som
otvivelaktigt gått hand i hand med en
motsvarande utveckling av den intelligenta
kapaciteten, som nog får betecknas som
utomordentlig, torde dock vara påkallat i
sammanhanget.
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
