Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Om djurens språk. Av Arvid Knöppel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om djurens språk
à Igt jur.
Sepiateckning med pensel.
Ju högre upp i djurserierna vi komma, ju
mer iögonenfallande blir den roll
nervsystemet spelar. Det avgörande synes till slut
vara den grå substansens i stora hjärnan
utbredning över allt större delar av dess
takregion, medan apparaturen för de mer
omedelbara förnimmelser sinnena meddela
får maka åt sig. Redan hos aporna äro stora
delar av pann- och tinningsregionerna
oavhängiga och utvecklingen fortskrider mot i
stegrad grad fristående verksamhet på
bekostnad av de ursprungliga sensoriska och
motoriska centra. Denna utveckling blir
alltmer tydlig, ju närmare vi komma den
moderna människan och synes av
skallfynden att döma ha påskyndats sedan
årtusendena närmast före Kristi födelse.
Tidens snabbare rytm och alltmer krävande
innehåll tycks vara denna utvecklings om
inte motor, så åtminstone närmast liggande
förklaring och dess yttre påtagliga
kännemärken en allt större hjärnrymd på det
egentliga ansiktets bekostnad.
Hand i hand med forskningar av detta slag,
som i allra högsta grad måste ha givit oss
möjligheter att förstå det själsligas natur,
har den experimentella forskningen gått och
i möjligaste mån sökt svaren på det levandes
eget område. Den rent psykologiska
förståelsen av vad som försiggår har gjort stora
landvinningar som i fortsättningen synas
lova än mer, kanske var vår ungdoms halvt
legendariske professor, som med mer eller
mindre mystiska ljudupptagningsapparater
ville registrera och avslöja djungelinvånarnas
mest förtegna sj älsliv en ur nutida vetenskaplig,
strängt metodisk synpunkt skäligen obskyr
herre. Tillvägagångssättet att avlyssna och
söka förstå naturen var det emellertid inget
fel på i och för sig, och det användes i allt
större utsträckning i form av direkta reportage
och utsändning med radions hjälp. Felet,
om det nu var något sådant, låg väl närmast
i vidden av de slutsatser man ansåg sig
berättigad att draga. Visst har vetenskapen
klarlagt mycket genom att blottlägga
apparaten, eller kanske rättare apparaterna för
våra funktioner, men det kan ännu alltjämt
diskuteras vilken förståelse, som i längden
är den värdefullaste, mest givande och
djupgående, den allt omspännande känslans
helhetsupplevelse, eller den förnuftigare
detaljgranskning som utföres framför allt av de
nyförvärvade centra i stora hjärnans tak-
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
