Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Två dikter. Av Kurt Almqvist - Det eviga nuet - Rosenkrans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
Av KURT ALMQVIST
Det eviga nuet
Så vilar Evigheten tryggt i nuet,
och dess namn är:
Säker Glädje och Lugn Förvissning.
Ty nuet för oss ständigt bortom tidens gräns,
där årets dar bli bleka bröder och systrar,
som räcka varandra sina händer
och gå i stilla ringdans.
Och i deras mittpunkt vilar Glädjen,
vilar tryggt som den unga frukten
i sin krans av vissna blomblad.
Rosenkrans
För oss, fattiga barn från byn,
blommar luften i kväll, Maria.
Knappt ha vi lämnat stugorna bakom oss,
förrän ängar av rosor växa omkring oss,
växa ända över våra axlar.
Och vi plocka dem som med en enda hand
till en bukett åt dig —
Så lätta de bli, dina rosor, Maria!
Lättare än doft–
0 jag vet:
Det är ej längre vi som håller dem,
dina rosor.
Det är ej längre vi som håller dem,
våra själar,
1 våra händers bräckliga skål,
utan du, du själv,
0 andaktens korade käril!
1 dig blomma och dofta våra själar
upp mot din store Son.
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
