Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Till Sergel-minnet. Av Oscar Antonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar A 7i tonsson
något liknande utan han utgår från sig
själv, från sitt eget rika patos. Det är detta
som är nyckeln till hans konsekventa stil,
som rymmer både eget och antikt, ty när
han konfronteras med antiken, leder honom
hans eget väsens slagruta osvikligt till de
verk därav, i vilka han förnimmer samma
lidelsefulla sång, som tonar i hans eget
inre. Följaktligen är det hellenismens stil,
han vänder sig till, med andra ord till den
epok, som stämplats som den antika
barocken, till vilken bl. a.
Pergamon-skolan hör. Hellenismens konststil verkade
på Sergel som en spegel, i vilken han såg
sig själv. Det är felaktigt att påstå, vilket
gjorts, att han ej skulle ha studerat andra
perioder av antik konst: i hans
skissböcker finnas krokier efter skulpturer både
ur egyptisk konst, ur grekisk-arkaisk och
högklassisk grekisk. Det fanns verkligen
redan då i Roms gallerier verk från dessa
epoker, för vilka Sergel ingalunda kan ha
stått kall, även om de på få undantag när
endast representerats i tämligen dåliga
kopior, men när han själv skapade, sjönk
allt detta undan ur hans medvetande,
medan Gallern, Laokoon, Apollo di
Belvedere, Torson, Gallern och hans hustru och
senantikens dionysiska skaror i marmor
och brons klappade på dörren till hans
ateljé.
Av den antika konstens skolor och epoker
synes mig Sergel ha kommit den
pergameniska närmast. Så som hans trio
Othrya-des, Mars och Venus samt Faunen numera
stå i Nationalmusei 1700-talssal sida vid
sida med linjerna stigande upp mot
krigsgudens hjälmprydda huvud, ge de
sensationen av tempelgavelgrupp, till vilket
bidrager enhetligheten i stilen. Pergamon
-altaret skulle komma att ligga i jorden
ännu ett drygt sekel efter Sergels Rom-tid.
Just därför är släktskapen så mycket mer
förbluffande mellan Sergel-verken och
gigantfrisen, som dock är ett tungt och
grovt bravurnummer jämfört med Sergels
utomordentliga, ja utan all konkurrens
genomarbetade och genomandade skapelser,
små till formatet men stora till formen.
Den dynamiska antika barocken med
sin festivitas och kraft, sin dramatik och
klärobskyr hjälpte Sergel att finna
utlösning för sin egen personlighet liksom den
en gång gjort Michelangelo samma tjänst.
Däri ligger delvis förklaringen till en viss
stilfrändskap mellan den store italienaren
och Sergel, men ständigt måste man hålla
klart för sig, att premisserna till Sergels
konststil i första hand lågo hos honom
själv. Innan han i Rom stod inför
hellenismens lidelsefulla konst, hade han känt sig
dragen till Michelangelo, ett intresse som
dock synes ha mattats av betydligt, då
han upplevde de gemensamma förebilderna.
Helt upphörde dock aldrig Michelangelo att
fängsla Sergel, lika litet som denne var blind
för en hel del annat i den italienska
renässansen och barocken. Sitt sinne för
behaget i kvinnokroppens linjer och rörelser
liksom sin eminenta förmåga att skänka
rytm och ädel uttrycksfullhet åt klädernas
veckfall har han uppodlat inför Rafaels
och andra renässansmålares fresker, inför
Giambolognas stora och små skulpturer
likaväl som inför hellenistiska friskulpturer,
reliefer och småkonst. Sergel var
romantiker av samma blod som
Pergamon-skulp-törerna och Michelangelo, men hans
läggning var ljusare. Endast i Othryades,
Diomedes och Akilles vid havsstranden
finnes samma mörka patos som hos dessa
fränder eller som hos Géricault och den
unge Delacroix. Romantikens livsnerv
skälver av lidelse och trånad var och när det
vi kalla romantik än uppenbarar sig.
Det är följdriktigt, att Sergel som
romantiker blir såväl kvinnans tillbedjare som
hjältens. Han tjänar både Venus och Mars
i sin konst, och i gruppen Mars och Venus
har denna dubbla hyllning enats. Med lika
stor hängivenhet har han där skildrat
kvinnan och hjälten.
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
