Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - De eleusinska mysteriernas religion. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin P: n Nilsson
Pluton som gammal vithårig man.
Frän en attisk vas funnen i Italien.
och han framställes i växlande åldrar,
liksom säden spirar, grönskar och mognar.
Hans gemål är Persefone, den förskräckliga
Persefone, det mörka, dystra dödsrikets
drottning, men hon är tillika densamma
som Kore, Demeters dotter. Därigenom äro
de båda paren förbundna med varandra.
Till detta par fogas en heros Eubuleus,
om vilken en underlig legend berättas. Han
var en svinherde, vars hjord uppslukades
i den rämna, som öppnade sig i jorden, då
Pluton rövade Kore. Svinet var Demeters
heliga djur, och legenden bildar en
förbindelse mellan den eleusinska kulten och en
annan Demeterfest, Thesmoforierna, som
kvinnorna firade ett par veckor senare och
vars ändamål var att tillförsäkra trivsel
och god växtlighet åt den gröda, som
spirade upp ur de korn, som nedmyllades i
jorden. Festens bruk avsågo höstsådden, den
är besläktad med de eleusinska mysterierna,
vilka sprungit fram ur liknande med höst-
sådden förenade bruk. Några ord hos
Plutarchos visa, att de eleusinska
mysteriernas grund i dessa gamla livsbehov, i
höstsådden, ännu icke var bortglömd på hans
tid. Detta är ett grundläggande faktum,
som man måste väl hålla i minne, om man
vill förstå Eleusis’ religion. Även de högsta
idéer kunna ha sina rötter i jordens dunkla
skrymslen.
Man brukar föreställa sig Pluton på ett
annat sätt än det, varpå han nyss skildrats.
Han är dödsrikets konung redan i den
homeriska hymnen, vars huvudinnehåll är
skildringen, hur underjordens härskare steg
upp och rövade Demeters dotter. Kore lekte
med sina unga kamrater på en
blomster-strödd äng. Jorden öppnade sig, Pluton
steg upp på en vagn dragen av fyra svarta
hästar, rövade flickan och förde ned henne
till sitt mörka rike. Modern irrade otröstlig
omkring sökande sin förlorade dotter. Till
slut drog hon sig i vrede och sorg tillbaka i
sitt tempel och tillslöt jordens
näringskällor. Förgäves mödade sig oxarna
framför plogen, grödan förtvinade, människorna
voro nära att dö av hunger. Då måste Zeus
ingripa och befallde Pluton att återsända
Kore, men Pluton hade givit henne en
kärna av ett granatäpple att äta, hon hade
mottagit den och därmed var hon bunden
vid Plutons rike. Hon måste stanna en
tredjedel av året i underjorden, men de två
tredjedelarna tillbringar hon i den övre
världen återförenad med sin moder.
Denna välkända myt är mer än en vanlig
myt, den är den eleusinska religionens heliga
historia; på dess rätta tolkning beror den
rätta förståelsen av den eleusinska
religionens innebörd och förklaringen av det, som
tyckes vara en motsägelse, att Pluton och
Kore äro de makter, som skänka skörd och
livsuppehälle, men också äro underjordens
och de dödas härskare.
Myten syftar uppenbarligen på
årstidernas växling. Kore tillbringar fyra
månader i underjorden och åtta månader av
484
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
