495 (Ord och Bild / Fyrtionionde årgången. 1940)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Hemlängtan (Avsnitt ur ett arbete). Av Harry Martinson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

drog bort över gräset och lyftes mot stjärnorna. Men de dåligt gjorda lögnerna, de med marschtrött hjärna i hast påhittade sensationerna stod kvar som en massa förfelad och ovidkommande grodrom mellan dem och stjärnvalvets oändliga djup. Deras fantasi var ett avriv, en drömspillning från en verklighet de aldrig kunde undfly. De kände sig inte bara små men också smutsiga, ja, som skrytande små snuskpellar i en klarögd evighet.

Vad de verkligen riktigt upplevat talade de sällan om. Det ansåg de vara det som hindrat äventyret. Äventyret låg alltid längre bort än allt som händelsevis hände. Detta drag hos den äventyrslystna vita rasen kommer en gång att leda till dess undergång. Det kommer att öka händelsehetsen och sätta i ödesdiger kolliderande rörelse allt större massor och kategorier av skymmande materia, som gör hela verkligheten till en hetsbana, ett förvuxet barnsligt verklighetshelvete. Äventyrslystnad är ingenting annat än en kompakt barnslig olycka. Den är ytlig, geografiskt-materialistisk, ett det osällas och det oroligas vantolkning av det kosmos som ändå är allestädes närvarande.

Den geografiskt materialistiska världssynen som finner en så utpräglat tacksam jordmån i barnens och ungdomens halvfärdiga själar splittrar mänskan. Endast den kosmiska världssynen, byggd på det uppodlade medvetandet om livskrafternas och livsundrets allestädes närvaro, endast detta kan en gång reparera vad som sårats och fläkts ut på längden i världssplittringen. Denna sanning hängde över dem som en piska. De kände den men de hade inget begrepp om den.

En kväll kom de tre ynglingarna till en peonkoja. Det var åskväder, en sträng och dovt skrovlig åska från nästan kolsvarta horisonter. En peonkvinna var i lä av kojans gavel sysselsatt med att slakta tre nanduer. En av dem hade hon redan dödat. Jättefågelns långa avskurna hals krökte sig ormlikt i gräset framför kojan. Kvinnan höll den flaxande fågelkroppen i benen och lät den flaxande på stället flyga av sig blodet över en tunna. Kvinnan och den huvudlöst flaxande fågelns kropp avtecknade sig mot den dånande åsksvarta himlen, men bländades då och då alldeles bort av från zenit nedrinnande källklara blixtar som försvunno i horisonterna med dån som om de satt fjärran hav i kok.

Vid sidan av blodtunnan väntade med skräckslaget vridna halsar de båda andra nanduerna. Med halsroten var de bundna till en påle, peonbarnens övningspåle för lasso. De båda jättefåglarna stampade, flaxade och utstötte mellan varje ryckning i repen ett slags skrik som liknade gråtande böl.

Man ville rusa fram med en kniv och skära av repen, befria fåglarna, Patagoniens fria strutsar, från den nesliga döden vid peonkvinnans rykande blodtunna. Man ville befria fåglarna från att fångas och dödas av ett mänskligt hem, från de hungriga, dödande, jagande hemmen, från hemmen som man längtade till, från hemmen som man längtade bort ifrån. Men peonkvinnan var fattig och det var detta som var verkligheten.

Så hade man inte trott i en hast. Hade inte kommit att tänka på detta, att verkligheten skulle komma att dyka upp för ens ögon överallt i världen. Kanske sitter det t. o. m. på månens slätter en uttråkad stins och väntar på månraketen. I nästa ögonblick skar den hemkära peonkvinnan halsen av de fria fåglarna i Patagonien. En tunna stående på verklighetens mark upptog deras blod och ett av peonbarnen skvalpade med handen i blodet för att det inte skulle levras. Kvinnan såg slutligen på de tre vandrarna. Hon bländade av ögonen med handen, för de källklara blixtarnas

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ordochbild/1940/0555.html

		Ord och Bild / Fyrtionionde årgången. 1940 / 495 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|