Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Hemlängtan (Avsnitt ur ett arbete). Av Harry Martinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av fjärrspänning i luften, i stämningen. Alla tre hade de en gång varit läsgiriga barn. Huck Finn, Oliver Twist och Gulliver hade varit deras barndoms spännare av ett äventyrsvalv över den vita rasen sådan denna stigit fram ur geografi och naturkunnighet. Därför tänkte de geografiskt, romantiskt och kvasietnologiskt där de luffade fram över pampan eller skyndade genom genomfartsgatorna i de små uruguaiska städerna.
Denna stämningens utspänning till att omfatta de geografiska världsvidderna i deras helhet sysselsatte till den grad deras tankar och sinnesvärld att de strängt taget inte umgicks med varandra eller lärde känna varandra trots att de voro kamrater i sällskap. När de i skymningarna fann en bälta eller dylikt möttes deras själar för en stund i romantisk nästan extatisk naturkunnighet av precis samma snitt för dem alla och hämtad ur folkskolan där hemma på norra halvklotet. Stjärnorna brydde dem mindre. Barn och ynglingar se mera till stjärnor som stjärnor än till konstellationer och systematiserade stjärngrupper. De kände i största allmänhet bara en ofantlig svindel då de liggande på rygg kring kogödseleldarna stirrade upp i södra valvets oerhört rika, täta och klara stjärnfält, och för några ögonblick försvann själva deras dittillsvarande stämnings underliga amiralsrang, denna: att jag befinner mig i Sydamerika, att detta är bältornas land och de tusen ryttarnas slätter.
Ibland kände de med förtärande kraft en rent könslig längtan till hembygden, till någon av skolflickorna som nu måste vara kvinnor eller till den alla osynliga fjärrbryggor överspännande eggelsen i en bondmoras bröst.
De voro från nästan samma trakt ehuru skilda i ålder och sysslade i samtalen med planteringarna de varit med om på sin barndoms ljunghedar i Nordskåne, med gummorna i torpen sysslade de, med läsarmötena vid Stora Ljunga och med den fängslande tranresliga minnesbilden av en viss miss Johannisson, en helgonlik kvinna fjärrstämd av två kontinenter och som haft en missionsskola i syndundvikande långt borta i Kaskadbergen.
De hängde som på snoddar från stjärnorna då de talade om allt detta som varit deras däruppe i hemmanorr, och i hemlighet grät de, och ifall det upptäcktes skyllde de på något annat, t. ex. på någon obefintlig fästmö som de i hast ljög ihop till att ha drunknat i sjön Bolmen, eller någon annan sjö med mörkt, bolmigt sugande namn.
Överhuvud ljög de ganska mycket för varandra, ty den mänskliga verkligheten hade varit missunnsam emot dem. Mest var det om kvinnor, men nästan lika mycket om döden. Omedvetet pendlade så deras ljug mellan födelsens—begynnelsens mysterium och dödens—slutets. De uppfann dödsolyckor som de aldrig bevittnat och kärleksakter som de aldrig varit parter i. Det fanns kvällar efter heta luffardagar över slätterna då de kände sig fyllas av de sensationellaste ingivelser och ljögo stjärnvalvet fullt. Efteråt kände de tomhet och skam, dels för att de inte på förhand kommit överens om att det här var fråga om lögnkonst, och dels att det inneboende saklighetskravet alltid är mänskans bästa samvetsform som ögonblickligen registrerar åt själen när händelselystnadens dummerjöns klampar alltför uppenbart idiotiskt och riskfritt slösigt kring födelse och död. Vid sådana tillfällen liknade deras lögnaktighet de gamla asiatiska despoternas omänskligt slösiga verklighet: huvudskallar i pyramider kring Ispahan under Timur Lenks tid, eller det fornkungarnas sadistiska skryt som talar från assyriska kilskriftstavlor.
Så snattrade de i de uruguaiska boskapshjordarnas rygg och flanker, medan kogödselelden pyrde och rök. Och röken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
