Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Sigmund Freuds kulturpsykologi. Av J. Hodin - Epitaf - Psykoanalysens panorama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/. H o di n
gått genom sjukdomen». Klarheten över det
neurotiska tillståndets mekanism har lett
Freud att spåra våra andliga förmögenheters
mekanism. Psykoanalysen, skriver han, Ȋr
ansatsen till en ny och grundligare
själskunskap, som också blir oumbärlig för förståelsen
av det normala.»
Trots all fientlighet måste även
motståndarna medgiva att Freuds verk utgör en
vändpunkt i psykologins historia. Han hade
slagit en brygga mellan det normala och det
abnorma, genomforskat själslivets innersta
regioner. Hans hänvisande på den libidinösa
faktorn i själskonflikterna och samman-
förandet av människans hela psykiska
aktivitet under den enande synpunkten av
motivet, detta dynamiska drag i hans psykologi
har blivit av utslagsgivande betydelse för
kunskapen om den mänskliga själen. Hur
egendomligt är det icke att hans verk icke slutar
med dessa insikter, utan i ordets sannaste
mening först skulle börja med dem, för att
växa ut till den geniala byggnad som
försökte fatta det »mänskliga, alltför
mänskliga» på ett nytt sätt, genom att gå vidare
på vägen att tyda det högre, komplicerade
ur det lägre, primitiva.
Psykoanalysens panorama
Kulturen är medvetandet om det
psykologiska.
André Malraux.
Då psykoanalysen lämnat det patologiska
området, som den hade att tacka för sin
tillkomst, och använde sina kunskaper på det
normala själslivet, var redan dess nästa steg,
från det enskilda psyket till förståelse av
kulturföreteelserna som tillvarelseform för
många individuella själar, skönjbart.
En läkare i Wien, doktor Josef Breuer,
botade år 1880 hysteri hos en ung flicka med
hypnos. Hennes sjukdomssymptom försvunno,
sedan hon under hypnosen talat om den
bortglömda anledningen till symptomets första
framträdande, alltså lett sig fram till
medvetande om detta. Breuer delgav detta
överraskande faktum åt sin yngre kollega Freud,
vilken själv hos psykopatologerna Charcot
och Bernheim sysselsatte sig med hypnotism
och suggestion. Freud ansåg tillsvidare
hypnosen ovidkommande, då han av
sjukdomshistorien inhämtade att det blott förelåg en
skenbar glömska, som förvillade patientens
medvetande. Han sökte en metod att kunna
påvisa »förträngningen» av den med den
sjukas person oförenliga händelsen, som omsatt
sig i det kroppsliga, sökt en utväg i hysteri
eller tvångsföreställning. Så kom han till den
associativa metoden. De »fria infallen», som
den sjuka gav uttryck åt, bestämdes av
läkaren genom de förträngda komplexen.
Metoden var icke enkel, då samma kraft som
förorsakade förträngningen motarbetade det
förträngdas återkomst i medvetandet. Freud
upptäckte att dessa förträngda
föreställningar undantagslöst stammade ur
sexualitetens krets. »Jag var icke förberedd på detta
resultat, min förväntan hade ingen andel däri,
jag hade fullständigt omisstänksamt gått till
undersökningen av neurotikerna.»
Neurotikernas omedvetna själsliv uppenbarades. I
det normala användes det till en början på det
dagliga livets symptomhandlingar och det
påvisades, »att dessa fenomen icke äro något
tillfälligt, att de äga fysiologiska
förklaringsgrunder, äro meningsfulla och tydbara och
sist gå tillbaka på återhållna och förträngda
känslor och avsikter.» Drömmen, som
därefter togs under granskning, även den ett
fenomen av det normala själslivet, fördjupade
kunskapen om den psykiska mekanismen. Det
som vid uppvaknandet stannar kvar som
erinran, det manifesta dröminnehållet, gömmer
djupare liggande fantasier, de latenta
drömtankarna. Vad som försiggår mellan dessa
båda företeelser är drömarbetet och dess
»censur». Drömmens uppgift är att skydda
sömnen och verkställa den önskeuppfyllelse
som icke var möjlig i verkligheten. En
sekundär bearbetning ger en logisk prägel åt hela
dröminnehållet. Kunskapen om dessa förlopp
verkade tillbaka på läkemetoderna. »Den som
förstår drömmen, kan också genomskåda
nev-rosernas och psykosernas psykiska mekanism.»
De komplicerade själsprocesser, som man
knappast kunde studera hos kulturmänniskan
508
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
