Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Generationen som upplevde den stora illusionen. Några finska författarprofiler. Av Lauri Viljanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Generationen som upplevde den stora illusionen
Några finska författar ftr o filer
Av Lauri V Hj an en
EN dikt de unga finska författarna
skapade under det första decenniet av
Finlands självständighet förefaller oss numera
avlägsen som en dröm. En gång i en
obestämbar framtid, då Västerlandet ånyo får
fred för någon tid, kan stunden för den
måhända gry på nytt. Då »öppnade man fönstren
mot Europa», med muntert brak brot man
ner den järnhårda mur av isolering som
kriget hade rest omkring oss, och den
självständigblivna nationens unga genius seglade
med solstänkta segel mot framtiden. Sedd
mot denna bakgrund blir den förståelig, den
berusning inför allt avlägset, lysande och
hemlighetsfullt, som präglade de finska
diktarna under detta skede.
De hade visserligen vardagen omkring sig,
och det var inte så lätt att plåna ut spåren
av broderkriget och av fattigdomen. Men de
unga ville sluta ögonen till för allt detta, de
hade just vaknat upp till livet, glödande och
sensitiva sökte de utlösning i exotiska
diktar-syner. Men under samma årtionde skriver
också Uuno Kailas sina djupt lodande
strofer, där hans smärta inför de nederlag
mänskligheten lidit småningom fördjupades till en
individuell, djupt tragisk ödeskänsla. Hos
honom speglade sig det finska psyket första
gången i djup, upptäckta av en Baudelaire,
en Freud.
Trettiotalet kom att beteckna ett
smärtsamt uppvaknande och en brytningstid.
Diktarbohemen förlorade hela sin
hemortsrätt i ett samhälle, präglat av kristiden. Det
var inte så lätt att bära skönhetens fackla
mitt under en vargtid. De yngre sökte
intensivt en ny social illusion — man levde
under ideologiernas förlovade tid. Det som
skapades under detta decennium står i denna
stund närmare oss, men det kan också
hända, att det föråldras mer definitivt än
tjugutalsdiktningen.
Av de författare, som framträdde redan på
tjugutalet har Mika Waltari (f. 1908) spelat
en lika synbar roll under de båda decennierna.
Mika W al t ar i.
Det är inte mången finsk diktare som förmått
leva med sin tid i samma grad som han.
Waltaris debutroman »Den stora illusionen»
(1928, sv. övers. 1930) blev mottagen med en
i våra förhållanden sällsynt entusiasm. Den
var också i visst avseende epokgörande.
Skildringen av den finska bildade klassens
liv i Helsingfors höjde sig dåförtiden sällan
över förströelselitteraturens nivå. Den
tjuguårige debutanten slog strax konkurrenterna
ur brädet. Hans skildring var inte blott
smidig och pikant, den hade också en
verklig, smittande atmosfär. »Den gyllene
ungdomens» sexuella brådmognad, dess lek med
elden blev för flera år framåt Waltaris
huvudmotiv. Med beklagande måste han
konstatera att de livshungriga unga människorna
521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
