Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svenskt åttital i bröderna Brandes’ korrespondens. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenskt åttital i bröderna Brandes3
korrespondens
Av Sten Linder
DEN påbörjade monumentala utgåvan
av Georg och Edvard Brandes’ Brevveksling
med nordiske Forfattere og Videnskabsmænd,
vars två första delar redan anmälts i denna
tidskrifts majhäfte av fil. lie. Brita Felländer,
utfylles det ävenledes utkomna sjätte bandet
av bröderna Brandes’ korrespondens med
svenska åttitalister. En brevsamling som
denna är naturligtvis i första hand en
värdefull hjälpkälla för den vetenskapliga
litteraturforskningen. Ur den synpunkten äro även
sådana avsnitt som Georg Brandes’
korrespondenser med Änne Charlotte Leffler och
Gustaf af Geijerstam i den ifrågavarande
volymen av intresse — Brandes’ brev till
den förstnämnda ge f. ö. ett gott prov på
med vilken välvilja den strängt anlitade
kritikern kunde ställa sig till förfogande som
rent konstnärlig och stilistisk rådgivare även
åt litterära nybörjare och andrarangsförmågor.
Av en mera allmän och personhistorisk
betydelse äro däremot brevväxlingarna mellan
bröderna Brandes och August Strindberg samt
mellan Georg Brandes och Victoria
Benedictsson; dessa upptaga även den allra största
delen av den bortåt 400 sidor starka boken.
De ge verkligt och delvis nytt material till
karakteristiken inte bara av det danska
brödraparet utan även av det svenska
åtti-talets bägge mest omskrivna och debatterade
författarpersonligheter.
När Georg Brandes i ett brev 1888
riktade Nietzsches uppmärksamhet på August
Strindberg, kallade han denne för Sveriges
enda geni. Den uppfattningen hade han
förmodligen fått, redan när han gjorde
bekantskap med Röda rummet. Det var nämligen
med denna bok, som Strindberg först fått
bröderna Brandes liksom många andra att
lystra. Efter läsningen av romanen skrev
Georg Brandes i brev till Björnson, att den
var »meget mærkelig, Svenskernes første
levende Bog i de sidste 20—30 Aar».
Dock var det inte Georg utan Edvard,
som 1880 sände ut den första trevaren i form
av ett brev till Strindberg för att i dennes
person söka draga in även den svenska
litteraturen i den »Samvirken», som han uppgav
redan existera mellan de danska och norska
litteraturradikalerna. Det var likaså Edvard,
som under hela åttitalet fick på sin lott att
recensera Strindbergs böcker i Politiken
—-på ett par undantag när: Giftas II och
Kamraterna anmäldes av Georg. Både i dessa och
i senare Strindbergsartiklar blandade Georg
Brandes emellertid upp sitt erkännande av
Strindbergs geni med åtskilliga välbefogade
men ganska hårdhänta tillrättavisningar; han
drog sig inte ens för att kalla kvinnohataren
Strindberg »den manliga fru Collett» •—■
visade överhuvudtaget en lika skarp blick
för alla hans svagheter och överdrifter som
för hans förtjänster. Härmed stämmer ett
av Ernst Ahlgren återgivet privat yttrande
av Brandes, att han »tyckte icke riktigt om
Strindberg, fann honom alltför karaktärslös
och ombytlig».
Att Strindberg inte tog illa upp, berodde
väl på att dessa reprimander kommo just
från Georg Brandes. Den väckelse, dennes
kritik givit honom redan under Mäster
Oloftiden, har han ju i starka ordalag betygat i
Tjänstekvinnans son. 1 Röda rummets
samhällssatir var det i själva verket Brandes’
egen paroll om »problem under debatt», som
omsatts i praktiken av en tacksam lärjunge.
Sin natur likmätigt drev Strindberg sedan
det brandesska tendenskravet så långt, att
han snart ansåg dess upphovsman själv ha
stannat på halva vägen, och i brev till Edvard
utslungade den oerhörda men tämligen obe-
Georg og Edvard Brandes’ Brevveksling med nordiske Forfattere og Videnskabsmænd. Udgivet af Morten
Borup under Medvirkning af Francis Bull og Jolin Landquist. VI. Khvn 1939, Gyldendal. Sthlm, Albert
Bonnier.
551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
