Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Fyra dikter. Av Karl Ragnar Oldberg - Sällsamt sammanträffande - Grymt oviss - Till halvleken - Dödförklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA DIKTER
Av KARL RA G NAR OLDBERG
Sällsamt sammanträffande
Vårt möte var som ett aftonregn.
Solen lyste hett, hett,
inga moln,
ingen vind.
Marken törstade
och trädkronorna suckade.
Men mot kvällen föll regnet i tunga droppar.
Vårt möte var som regnet
aftonen efter en julidag med värmerekord.
Grymt oviss
Grymt oviss om växandets hemlighet,
sökande efter ditt dagväsens rötter,
ryckte du, nyfiken inför eget öde,
din själ ur dess groningsgrund.
Men rötterna skrumpnade i dagsljuset,
jorden torkade igen,
och du upphörde att växa.
Till halvheten
Halv var din glädje, halv din sorg,
själva ditt väsen var delat.
Syftat till mycket, ingenting gett —
så blev ditt liv förfelat.
Bara ett apspel blev ditt liv,
givet åt ingen, till många ämnat.
Halvhetens frostdöd åt växtviss brodd
blir vad du efterlämnat.
D ö dfö r k lar ing
Lik bonden som inte förtröstar
att regnet skall komma och solen skall
strö
sin värme, och bävar för höstar,
då allt måste skonlöst dö,
som inte törs möta ett missväxtens år,
från början förtvivlar och ingentingsår—
lik den som vid vägskäl dröjer
och vet att han har en väg att gå
men ändå i vacklan röjer
sin längtan mot båda två,
och feg för att välja vilse bland dem
går vägen tillbaka hem —
lik honom som älskar en kvinna
och vet hon är hans, fastän svår att nå,
men inte har kärlek att brinna
förgäves och ej kan förstå
att utan insats för det man har kärt
blir detta och livet ingenting värt —
lik dem i förtvivlan du stannat
och vågade aldrig ta steget ut.
Ditt liv blev ingenting annat
än tvekande val, tills din tid tog slut.
Du kvävde din längtan, du släckte din
glöd.
Du var en levande död.
550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
