Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Demeter vid brunnen. Av Rabben Enckell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Demeter vid brunnen
En myckenhet har säkert vandrat
genom dina händer och ditt hjärta.
DEMETER
Som rhododendrons klase
av tredubbla blommor, när i tur och
ordning
honungstörstiga bin dem lägra,
doftar er ungdom —
Ett annat sinnelag, en annan iver
ert hjärta kräver än den trötta
gumman —
Obevingade hennes tankar krypa,
vila merendels oåtkomliga för andra
bland år som svunnit hän. Och vad som
timat
är just vad åren visar utan många frågor.
En gång en dotter obeskrivligt ljuv
mig fyllde med all glädje: Eileithyias
skänk!
Likt bleket utbrett en solig dag
var allt hon ville: ljust, rent, snabbt
bärgat
undan natt och kyla, undan storm och
regn.
Dock! En död beskuggad av ett
påtvunget öde
blev hennes lott —
Hur ter sig väl en moder i sin ålders höst?
Ringa som kojan ingen bebor,
bar som trädet skakat av stormen.
Ej löv i toppen, torra grenar
sänker det mot jorden.
KALLIDIKE
Keleos’ döttrar vi är —
Snabba som rådjur i morgontidiga
dimman
löpa vi kring, men alltid står oss åter
något av dagens bestyr och lockar
följande morgon än —
Demophoon, Demeters sista gåva,
gavs dig måhända att vårda med
omsorg.
Dina händer sysslolösa nu domnat,
finge liv när de rörde vid livets yppersta
skänk.
DEMETER
Doso heter jag, från Kreta kommen,
över vågor rullande som kvalen i mitt
hjärta.
Mot min vilja kommen — våldsverkare
mig förde
på ett ilande skepp mot Thorikios’ stup.
Länge jag irrat i skilda länder, bestigit
vilda kuster, tills nu i eder krets jag
funnit
en vilostund, kort och kanske fåfäng —
Hur årens aska fått mig att gråna,
är eld dock sluten inunder.
All vissenhet är den storm som sopar
formerna rena, förvandlar livet till
det outtröttligas väg, och vad jag söker
i anden är långt från land —
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
