Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hjalmar Bergmans radiodramatik. Av Per Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar B er g man s radio dr amatik
Av Per Lindberg
Ji JALMAR BERGMAN hade
under hösten 1926, vintern och våren 1927
haft en av sina svåraste
depressionsperioder. överansträngd efter ett fantasiarbete,
vilket väl står utan motstycke i vår
litteraturs historia (roman, teater, film och saga),
genomgick han den kris, som han med
bitter humor skildrat i novellerna »Den
andre» och »Ge mej e’ ko».
Först under sommaren 1927 kom han
ut ur denna depression. Hjälpen kom genom
en helt obetydlig liten tillfällighet.
Radiotjänst, vid den tiden bara två år
gammal, hade utlyst en pristävlan om
korta hörspel, på cirka tjugu minuter.
Bergman fick syn på denna tävlan och skrev
25 maj en sketch med motiv från
världskriget, »Två kors». Sketchen fick pris,
ehuru prisnämnden ställde sig tvekande
inför lämpligheten av den princip, som
Bergman här hade lancerat, att införa en
berättare, som anger situationen och slår
an stämningen, innan dialogen börjar.
Denna sketch är nu, märkligt nog,
förkommen.
Radion — se där ett nytt arbetsfält!
Bergman hade varit den första svenska
skönlitterära yrkesförfattaren inom ett
annat nytt arbetsfält, filmen. Efter många
sorger och bedrövelser hade han blivit
Sveriges produktivaste filmförfattare med
hittills inte mindre än trettioen
filmmanuskript bakom sig. Nu öppnade sig ett nytt
fält för hans berättarbegåvning, radion.
Innan tävlingssketchen »Två kors» ännu
blivit utsänd på etervågorna, föreslog jag
honom att göra den lätta retusch som
behövdes för att förvandla hans lilla heta,
spännande, förtätade, romantiska mario-
nettspel En skugga — ett stilistiskt
mästerverk med den vackraste dialogform som
tänkas kan — till ett hörspel. Sagt och
gjort. Han skrev en utsökt inledning, och
stämde om styckets stora ensemblescen
till ett musikaliskt betagande intermezzo
av blandade flick- och pojkröster. Den
7 september utsändes stycket och blev
en stor framgång. Några dagar senare
utsändes också »Två kors».
För den gången räckte emellertid hans
nyväckta radiointresse icke till mera än
detta. Han hade fullt upp att göra med en
roman och en rad noveller, innan
depressionen kom tillbaka. Hans produktion blev
sparsam under ytterligare ett och ett
halvt år.
När han kom hem till Sverige våren 1929
efter en lång och svår köldvinter i Italien,
möttes han emellertid av förslag till stora
arbeten.
Jag hade just gjort upp med Radiotjänst
att för två år framåt sköta
teateravdelningen. Min första åtgärd var att vända
mig till svenska dramatiker och av dem
beställa pjäser för radioteatern, dels pjäser
av vanlig längd, dels korta s. k. Veckans
Komedier. Jag vände mig till Tor Hedberg,
Hjalmar Bergman, Siwertz, Moberg, Collijn,
Värnlund, Grevenius, Thunberg, Ekelund
m. fl.
Hjalmar Bergman föreslog jag i första
hand, att han skulle dramatisera sina bägge
mest populära romaner, »Hans Nåds
testamente» och »Markurell».
Bergman blev tämligen häpen.
Markurell, ja, må så vara. Där fanns det
dramatik, det medgav han. Men Hans
Nåd? På den punkten var han mycket
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
