Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Verner v. Heidenstam og Norge. Av Fredrik Chr. Wildhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V er ner v. Hei den s tam o g Norge
tid och på styrkan hos det folk, som är ett med
vårt liv.
Det syn på Norden som Heidenstam
ga uttryk for i 1905, hevdet han til sin
siste dag. Norden var ikke til å komme
forbi nettop fordi han så sterkt
under-streket det enkelte lands særpreg. Hans
syn på Sverige, kravet om samling og
fedrelandskjærlighet av höyere orden, om
sosial forståelse og storladenhet, — hadde
vanskeligere kår. I Sverige bar det mot
skjerpet sosial strid, med storstreik og
sterke omdanninger. Heidenstam
for-stod det vel ikke alt, og led ved det, og
talte stundom patriarkalsk myndige ord til
den nye tid. Og ikke alle slike ord falt
på stengrunn. Det var merkelig spådom i
noen av dem. Alt för den tid vi her taler
om, hadde Heidenstam forkynt:
Det kommer en gång en dag, då det skall
finnas ett bibliotek på kanske femtio böcker i
varje svenskt hem, även det lägsta. Den dagen
kunna våra historici leende berätta för oss om
de gamla pöbeltider, då politiska spörsmål
avhandlades i Storkyrkobrinken med stenkastning
och klingande fönsterrutor.
Men tilbake til Heidenstam og Norge.
En rekke av Norges diktere har han kjent,
og vekslet brev med. Men det var bare
Björnson han virkelig stod nær. Han hadde
nok hyldet Ibsen på hans 70-årsdag med
et statelig dikt, hvor han kaller ham
»Du grånande konung bland sångare» —- —
»du spåman, du människotydare»–-
»du fjällman, du smed bland cykloperna» —.
Men han mente sikkert hva han sa i et
intervju i november 1906:
Först och sist tillhör min beundran vår store
Björnson. — Vare sig han uppträder som lyriker,
eller förtälj are eller dramatiker, ser jag i honom
en av världslitteraturens varmaste och rikaste
andar.
För min privata del måste jag sätta honom
vida högre än Ibsen, i vilken jag oftast funnit
något geometriskt och torrt och en löjligt långt
driven benägenhet för symbolism.
Och dessutom, vilken personlighet: Björnson
mäktig som en hövding och på samma gång
allintresserad, barnsligt impulsiv och hjärtegod.
Om Heidenstam og Björnson kunde
sagtens skrives en bok. Begge var
höv-dinger, Heidenstam med holdning bestemt
av livssyn og sosial högd, — Björnson
med holdning bestemt av det overskudd
han eide.
Siste kapitel i den boken skulde begynne
med den lille diktduellen fra 1909, da
Heidenstam sang til solens pris og Björnson
til månens. Björnsons dikt er likefram
rettet til Heidenstam som en spökefull og
hjertelig hilsen.
Av vore fedre solens gud
fik månens ved sin side,
at de som brudgom og som brud
i höiden kunde glide
og dele tiden med forstand
i arbeidsdag og hvile.
Ti da kan selv en ældre man
stærk til sit verksted ile
og trykke på den kamp som går
sin klarheds skjönne stempel,
som du i Sveriges unge vår.
Du gir et stolt eksempel.
Og kapitlet skulde så slutte med den
skjönne scenen ved Björnsons begravelse,
da Heidenstam trådte fram med en siste
hilsen til sin »faderlige vän».
—–Det var hemligheten med din soliga
makt, att du så innerligt helt var dig själv. Du
blev det öga, genom vilket det norska folket
såg sin egen själ. Nästan så långt jag kan minnas
tillbaka har din diktning nått oss över bergen som
en frisk och vederkvickande vind. När vi svenskar
ha tänkt på Norge, då lia vi tänkt på dig. När vi
ha harmats, då ha vi harmats på dig. Nu gå de
båda folken var sin väg. Ilen det finnes ställen
där vägarna korsas. Det är vid de storas gravar.
Det andliga, det bästa, det rå vi om gemensamt.
Det är vittnesbördet om syskonspråk, om samma
blod, om samma framtid.
Ett farväl finns inte inför den, som alltid
skall leva. Ett tack vore här för ringa. Jag kan
bara i kärlek och vördnad böja huvudet för ditt
tysta läger. Hövding, hövding, ännu i döden
hövding!
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
