Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Holmer
gällt att förse Riksförbundet med krigskassa.
Det fick sitt anslag även för 1941 och går nu
med oförminskad vitalitet in i sitt andra
årtionde.
Experimentdraget i senaste tidens
utställningsväsende har också kommit till synes i
flera expositioner i december med konst i
interiörer, varvid tavlor och skulptur utställts
i samverkan med konsthantverk och
bruksföremål av olika slag. Hemmet som konstens
naturliga plats har varit ledmotivet såväl i
Nordiska galleriets »Konst i
interiörutställning», ordnad under medverkan av
ledamöter i Konstnärsklubben, som i Färg och
Forms julutställning »Konst och brukskonst»,
där gruppens medlemmar svarade för den
bildande konsten, medan arkitekten Bengt
Gate arrangerade urvalet av svensk
brukskonst, goda moderna ting i möbel-, textil-,
glas- och keramikbranschen. Anhopningen i
Nordiska galleriets utställning hade stark
prägel av julmarknadsträngsel, men Färg och
Forms exposition röjde något av den
måttfullhet och stramhet i uppläggningen, som kan
göra en dylik utställningsform njutbar. Det
är roligt att som omväxling också se modern
konst i modern miljö. Kombinationen är
ingalunda så vanlig i hemmen, som man
skulle önska. De behagfullt arrangerade
interiörerna i »Modern konst i hemmiljö»,
Elsa Lindströms magnifika rumssvit vid
Strandvägen, bygga — för att ta ett
exempel •— främst på effekten av äldre stilmöbler
som diskret garnering av utställningsytorna,
vilka helt enkelt äro hemmets väggar. Som
komplettering till denna i sin art förträffliga
utställningslokal skulle man vilja ha något
liknande men med helt modern inredning.
Problem rörande nutidsmänniskan och
hennes omgivning äro värda att tagas upp i
många sammanhang. Färg och Forms var
onekligen en stimulerande ansats i rätt
riktning. Här framstod standarden i vår på
en gång traditionsfasta och modernt sakliga
möbelkonst, i Carl Malmstens, Elias
Svedbergs, Axel Larssons, Josef Franks och Bruno
Mathssons gestaltning. Textilier av Alf
Munthe och Astrid Sampe-Hultberg,
keramik av Edgar Böckman och Tyra Lundgren
samt glas från Orrefors gjorde sitt till det
goda intrycket. Och ur sina förråd hade
Färg och Forms konstnärer tagit fram både
intima och dekorativt klangfulla verk, som
levererade de konstnärliga poängerna vid sidan
om bruksföremålens gedigna vardagsskönhet.
Konsten, såväl som möblerna, är till för
människan. En utmärkt vilstol från Värnamo,
formad efter kroppens krav, har på det
konstnärliga området ett slags motsvarighet
i verk, som skänka vederkvickelse och
stimulans, kanske rofylld avspänning och stilla
lycka. Annan konst kräver snarare
motsatsen, anspänning och smidig följsamhet,
den har i föremålsvärlden ett slags
anförvant i t. ex. ett par spänstiga skidor,
konstruerade för slalomåkning i en terräng av idel
överraskningar och försåtliga stup. Det finns
konst, som på något sätt hör ihop med
gammaldags gungstolar och sådan, som avgjort
leder tanken till den fulländade
tandläkarstolen.
Konsten verkar på mottagliga människor
lika osökt och naturligt som bruksföremålen
i deras hem. Den avspeglar deras
livsyttringar, anknyter till den dagliga tillvaron
och blir en självklar faktor i vardagstrivseln.
Andra, mindre omedelbara, mera
eftersinnande naturer söka kanske i konsten den
fundamentala sanningen, den andliga
upp-byggelsen, den vidgade synen på
livsproblemen eller helt enkelt den stimulerande
tankeövningen — även kurragömmaleken
med det undermedvetna bereder den
surrealistiskt inställda konstälskaren ett sublimt
nöje. En del upplever konstverken mera
intellektuellt, andra anamma dem helt i den
spontana känslans tecken.
I de många utställningarna i december i
Stockholm kunde man utpeka konst för
olika kategorier av konstälskare. Svensk
konst av i dag har många nyanser och ger
eko i många slags sinnen. Att det är svårt att
för närvarande konstatera en genomgående
modern stil beror väl helt enkelt på
mångfalden av de impulser, som bestämma
livsföringen i landet. Snabbare uppnår man
schematiska stilresultat i diktaturländerna,
där åtskilliga tendenser helt enkelt stoppas,
medan andra i största utsträckning gynnas.
Höstutställningen på Konstakademien gav
goda stickprov från aktuella svenska
konstriktningar. Landskapen övervägde som
vanligt. Några av dem röjde nya friska grepp
som t. ex. den ståtligt komponerade »Vid
farleden» av Harald Lindberg (återgiven
som plansch i detta häfte). Bland övriga
verk, som översteg ett antal av fyrahundra,
minns man särskilt Albin Amelins
intensiva »Höstmotiv» i tempera, Carl J.
Alexandersons suggestiva skildring från en brin-
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
