Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Nygrekiska kulturströmningar. Några konturer. Av Börje Knös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nygrekiska kulturströmningar
tvivlar om folkets framtid och städse pekar
på vägen framåt, vägen till Konstantins
stad. Att närmare ingå på Palamas’
diktning skulle föra alldeles för långt. Han är
tvivelsutan en stor skald, enligt mångas
mening den störste nu levande i Europa;
hade han skrivit på ett mera känt språk,
hade han måhända för länge sedan erhållit
Nobelpriset. Att han är i hög grad förtjänt
därav, är ingen tvekan.
Vid tal om Palamas’ betydelse för den
litterära utvecklingen i Grekland kan man
ej undgå att erinra om en annan man, som
kan i inflytande jämföras med honom. Det
är den kände vetenskapsmannen Joannis
Psycharis (f. 1854), mera känd under sitt
franska namn Jean Psichari, vilken största
delen av sitt liv bodde i Paris och där
verkade som professor. Psichari var
språkman, som insåg nödvändigheten av språkets
fria och dock lagbundna utveckling och
omöjligheten att väcka till liv vad som en
gång slocknat. Utvecklingen tarvade
måhända lån av ord från det gamla språket och
från andra språk, men dessa ord måste
underkastas det levande språkets fonetiska
lagar. Hans iver och entusiasm vunno
anhängare. Denne lärde, som levde i
Frankrike, skrev romaner och noveller, och såväl
språkligt som litterärt blev han jämte
Palamas ledaren för den nya skolan i Grekland.
De båda kämpade på samma front. Psicharis
litterära alster, som anses äga bestående
värde, äro mestadels psykologiska studier,
och även om dessa erbjuda mycket av
intresse och haft ett betydande inflytande i
hans hemland, är det dock hans kamp mot
puristerna, som skaffat honom plats i den
grekiska litteraturhistorien.
Utvecklingen fortsatte i Palamas’ och
Psicharis spår. Palamas’ poesi har givit
upptakten till en hel liten poetisk pleiad,
den s. k. athenska skolan. Den är ännu i
dag Greklands officiella poesi, som nästan
enhälligt accepterats av den litterära
kritiken. I stället för en uppräkning av en
5—Ord och Bild, jO:e årg.
mängd för oss okända namn må några
allmänna ord nämnas om denna utveckling.
I såväl poesin som prosan frapperas man
av den vemodiga stämningsbilden, som
borde stå i kontrast mot det solbelysta
landet. Utan tvivel härrör melankolien från
folkvisan, som här liksom annorstädes mer
är sprungen ur sorg än ur glädje. Men man
förstår det än mer, om man tänker på de
sekellånga lidanden folket genomgått och
på krigen under det sista halvseklet, som
skapat nya sorgeämnen. Det rör sig om
skildringar från det dagliga livet med
grymheter och död, olyckor och familjesorger,
och man möter i bynoveller karakteristiska
drag ur folkets sedvänjor och tanke- och
känsloliv samt hemlängtan hos grekerna i
diaspora, men mera sällan några själsliga
konflikter eller själsanalyser. Mannen av
folket klagar över livets korthet och det
ovissa i tillvaron, men han frågar ej, om
livet har något mål. Och nationen i sin
helhet synes icke hava något annat mål
än att åter få räkna Konstantins stad
som sin.
I novellerna med historisk återblick söker
sig ett nationellt patos icke till antiken utan
till tiden för Byzans’ makt, då kraftiga
kejsare som Basilios och Nikeforos Fokas
tillintetgjorde de hotande barbarskarorna.
Då man i en teaterpjäs t. o. m. gycklar med
filhellenernas »arkeomania», får man ej
betrakta det så, som om nutidens greker ej
uppskatta antiken och dess arv, men de
vilja se detta ej i filhellenskt utan i hellenskt
perspektiv. Man ondgör sig, då
myndigheterna för att bereda bättre utsikt åt ett
antikt monument river ned en medeltida
befästning, som varit skådeplatsen för en
lysande bragd under frihetskriget. Vad
betyda Perikles, Iktinos och Fidias mot de
hjältar, som skapat det nuvarande
Greklands frihet och vilkas namn leva på folkets
läppar? Man får ej betrakta detta som en
brytning med den antika traditionen, man
är stolt över det antika arvet, men man vill
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
