Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Nygrekiska kulturströmningar. Några konturer. Av Börje Knös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Börje Knös
bekämpa Västerlandets fördomar mot de
nuvarande grekerna, vilkas största fel är
att hava sett dagen en smula senare än de,
vilka läsas och lovprisas i skolorna.
Psichari angav vägen för den språkliga
utvecklingen. Men här blossade striden upp,
och puristerna ville ej övergiva sina
positioner. En översättning av Iliaden på
nygrekiska väckte uppseende och protest, och
då en nygrekisk översättning av
evangelierna kom ut, ledde detta till upplopp på
gatorna i Athén. Slutligen måste man dock
böja sig för naturens gång, och i september
1917 — ett viktigt datum i Greklands
kulturhistoria — beslöt regeringen, att
dimo-tiki skulle vara språket i folkskolan.
Den grekiska poesin av i dag har
övergivit sina läromästare och går sin egen väg
fram. Trots ett och annat inflytande
utifrån strävar den att bibehålla sin specifikt
grekiska karaktär, mättad som den är —
heter det — av luften från sjö och öar och
lotsande sig fram mellan havets dimmor
och bränningar. •
Poesin har dock i det allmänna litterära
intresset under årtiondena efter sista
världskriget fått vika för en oväntad
uppblomstring av prosan och särskilt romanen. Medan
förut skalderna representerat de litterära
epokerna och dragit upp linjerna för
nationens andliga liv, är det nu den nya
generationen prosaister, som angiva tonen för den
litterära utvecklingen. De kallas i
allmänhet 1930-talets generation, och deras
framträdande är att hänföra till djupa sociala
förändringar i landet och även till en viss
mognad i dess intellektuella liv.
Den grekiska romanen av i dag är mera
rik och växlande än dikten. Det är här man
finner uttrycken för ungdomens längtan,
dess erfarenheter och känsloliv, dess
ideologiska och intellektuella sökande. Det
utländska inflytandet har fått vika och mer
eller mindre sammansmält med de rent
nationella strömningarna. En del av de
yngre har gått i André Gides och Paul
Valérys skola, men för en främmande
betraktare är dock det nationella det
förhärskande och avgjort mest framträdande.
Vad som rör sig i den grekiska folksjälen
i dessa dagar, är ännu för oss förborgat.
Men underligt skulle vara, om icke
händelserna, hur de än komma att gestalta
sig, skulle bidraga att stärka den
hellenska nationalkänslan med dess obevekliga
krav på frihet och rätt och oberoende
och kanske giva den nygrekiska
litteraturen en varmare klang och ett djupare
tonfall.
Även här möter man drömmen om
Byzans, om staden, som »sjuder av liv och
historia och svunnen storhet och oskriven
framtid», om »kejsardömet, som skyddat
den grekiska civilisationen mot österns och
Västerns barbarer». Då den gamle prästen
Papasideros i Theotokas’ för ett par år
sedan utkomna stora roman »Argo» utbrister
i en passionerad beskrivning över
Konstantinopels erövring och Konstantin
Paleo-logos’ hjältedöd —- en beskrivning som där
i saga och sång traderats i generationer —
och drömmer om tidens fullbordan, då
Panagia skall återfå sin stad, eller då
köpmannen i samma roman talar om att samla
pengar, ty med pengar kunde man skapa
en armé och återtaga Konstantinopel och
Agia Sofia, så förefaller detta vara ett
uttryck bland många i den nutida litteraturen
för det hopp och den längtan, som under
historisk tid ständigt hägrat för Greklands
folk. Då den moderne greken bedömer sitt
lands insats i den västerländska
civilisationen, pekar han ej så mycket på antiken,
vilken ej mer tillhör honom än hela Europa,
som fastmera på de byzantinska lärde, som
påskyndade och stödde den italienska
humanismen, och på ett annat namn,
Theoto-kopoulos, vanligen kallad EI Greco.
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
