Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Romantik och fascism. Av Alma Velander-Philip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantik och fascism
Via dell’ Impero från Piazza Venezia till Colosseum.
efter sen det var nödvändigt —- att
uppträda som proletär.
I vad han lärde, fanns ingenting
originellt, knappast något nytt. Det var
intensiteten i hans förkunnelser, som höjde
honom över de många likasinnade. När han
vid partikongressen i juli 1912 firade sin
första oratoriska triumf — den som gjorde
honom till en förgrundsfigur och som innan
året var till ända gett honom
chefredaktörsposten i Avanti —- så var det hans furioso
som gjorde effekt. Pressen skrev: »Denne
man är en personlighet med egen stil —
han är helt av brons. Uppriktig intill
brutalitet har han begärt socialisthögerns
uteslutande ur partiet och vunnit Avanti
för de revolutionära.» När denna den
»aktiva socialismens» banerförare redan
efter två år frånträdde sin befattning
— som han, journalistiskt sett, skött
briljant, höjande prenumerantsiffran från 28
tusen till 94 tusen — »avsvor sin tro» och
ställde sin megafon i krigsivrarnas tjänst, så
utstöttes han av sina egna som en lögnare,
en Lucifer.
Nu är det klart för envar som sysslat
med »problemet Mussolini», att hela
omvändelsen — till militarism år 1914 och
vidare till fascism år 1919 — var blott en
omplacering av positioner och rubriker.
Benito Mussolini har aldrig omvänt sig.
Den lidelsefulla viljan till makt har städse
varit den springande punkten i varje hans
tanke, tal och handling. Som helt ung
skrev han:
Inför mig själv erkänner jag ingen som min
överman. Jag är en bland folket men inte en av
dem. — Vad betyder det om proletären förstår
socialismen. Mänskligheten behöver ett credo.
Det är tron som försätter berg, därför att den
ger illusionen att bergen röra sig. Illusion är
kanhända den enda realiteten i livet. Själv
tror jag inte på någon annan än mig själv. —
Som mannen älskar att behärska kvinnan, så
älskar mannen-politikern att behärska ett folk.
Jag skall sätta märke i historien med min vilja,
liksom ett lejon med sin klo. -—■ Om min lära ej
längre bär, så äger jag rätt att byta lära. Ty
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
