Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - De svenska landskapen i ord och bilder. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De svenska landskapen i ord och bilder
Motiv frän Sunne, V ärmland.
framtidens. »Bekransa gärna
brukspatronernas och stångjärnsmedernas Värmland»,
skriver han, »med romantikens lager, men glöm
ej, att modern teknik och modern
välfärdspolitik skapat ett nytt, som är ofantligt
mycket bättre att leva i och följaktligen
rikare på äkta romantik än det gamla
Värmland.»
Axel L. Romdahl bekänner sig vara
humanisten som hyser det kanske något
bedrägliga hoppet att äga åtminstone något
husbehovsvetande i frågan om, huru landskapet
Västergötland tagit gestalt, men vill
undanskjuta alla sådana betraktelser för att i
stället uppleva dess storlinjiga, uttrycksfulla
skönhet. Han ser bl. a. de underbara
uppskjutande silurtidsbergen som en eskader av
mäktiga forntidsskepp. Som blåa långskepp
sägas de segla bort genom tiderna förbi
stationssamhällen, moderna städer, förbi byar
och herrgårdar, ja, bortom de gamla kyrkorna
själva ända in i det avlägsna årtusende, då
stenålderns folk byggde gånggrifterna på
slätten. Därifrån tar hans teckning av Väster-
götlands kultur genom tidsåldrarna sin
utgångspunkt.
Han stannar så vid Hedareds urgamla
träkapell, Sveriges enda bevarade
stav-kyrka, vid de små åldriga stenkyrkorna,
välproportionerade arkitektoniska helheter
från en fjärran tid. Varnhems klosterkyrka,
cisterciensernas märkligaste tempel i vårt
land som tack vare Magnus Gabriel De la
Gardies ingripande blev räddat, Gudhems
klosterruiner, borgar och slott som Aranäs,
Torgils Knutssons redan i början av
1300-talet förstörda borg, numer konserverad, de
välbehållna Vinsarp och Torpa, särskilt det
senare från övergången mellan medeltid och
renässans, och av stormaktstidens stolta
adelsboningar är det Läckö, det De la
Gardieska feodalslottet, han pietetsfullt dröjer
inför. Dock blir han förstämd mot alla
välmenande försök till intrång i slottets
egendomligt orörda forntidsstämning. Och däri kan
han ha rätt. »Procul este profani» står nog
med osynlig skrift över murar, torn och
slottssalar, ja, ljuder från slottsklockans
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
