Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ekon av Pär Lagerkvist i samtida diktning. Av Jöran Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ekon av Pär Lagerkvist i samtida di lit n i n g
dramatikern ditintills. Överhuvud visar
åren omkring 1925 en höjdpunkt av
Lagerkvistintresse. Det är då som nästan alla de
citerade författarna givit belägg på sitt
intresse för honom, då publiceras essayer om
honom i hela Norden, och mellan 1925 och
1930 uppstår debatten om tjugotalets
gudsbegrepp (bl. a. Stolpe, Två generationer).
Efter 1930 förändras situationen. Som vi
sett, var det mera genom sin lyrik än genom
sin prosa som Lagerkvist bildade skola.
Under trettiotalet blir dikten av Gullbergs
och Edfelts typ den formellt förebildliga.
Lagerkvist, som själv söker sig mot en
regelbundnare form, växer ut till klassiker
och förlorar väl därigenom sin
revolutionerande betydelse.
Vilken är då Lagerkvists viktigaste
betydelse? Man kan börja med den rent
formella. Han reagerar mot allt som smakar
akademiskt, estetiserande och efterklang,
han för in den enkelhet som är sig själv nog,
den innerliga, än resignerade, än stridbara
själfullheten i tonen. Inom det lyriska
uttrycket har en viss art av själsmetaforer
spritt sig kanske huvudsakligen från honom
och Ekelund. Så är det livskänslan.
Ångesten och sökandet är hos honom större
lidelser än hos de flesta andra diktare, de är
viktiga moment i tjugotalets livskänsla,
vars svenska särtyp han bidragit till att
utforma. Livsupplevelsen har hos somliga
kunnat präglas genom hans dikt. Till
livskänslan men också till livsåskådningen hör
hans tidigare diktnings känsla av kärleken
som en fast punkt i en värld utan tro och
trygghet. Man kan anta, att den känslans
sublima renhet skänkt kraft åt och kanske
blivit förebildlig för samtidens
kärlekslyrik. Själva den teoretiska livsåskådningen
hos Lagerkvist har haft återverkan blott i
samband med livskänslan och konstformen,
den är ju också som hos de flesta lyriker inte
ett helt system. 1 fråga om individens
fölhållande till livet, stavat med stort L, har
hans ord haft vikt. Även till den sociala
känslans uttryck i dikten har han i någon
mån bidragit. Slutligen har hans diktning
varit en klart lysande stjärna över den långa
väg som många diktare och drömmare måst
gå för att förena idéerna med det mänskliga,
för att finna sig till rätta på jorden, i
verkligheten. Att förutspå den framtida,
klassiska betydelsen av Lagerkvists diktning
är icke möjligt. Men man kan vänta att
senare generationer skall visa lika stark
vördnad för hans föregångarskap som Ebbe
Linde givit uttryck åt i sin dikt till Pär
Lagerkvist (1932):
För tio år sen
(gud vad tiden går)
vi gick havande av ditt ljusdunkel
saliga av din vånda,
dina kortslutningar sjöng oss till människor
som Väinömöinens runsång sten.
Portal i nattmörker!
Vi skulle byggt en strålande stad efter dig,
men vi fick för mycket annat att göra
en redigerar Knutte Knopp,
en beräknar annuiteter,
en håller populära föreläsningar om barn.
Vår bebyggelse drog sig ner mot trafikcentra.
Du ensam blev kvar (kan jorden välja?)
i campagnans aftonklarhet och campagnans regn,
ärrig och tung,
älskad på dagen av lekande barn med maskrosor,
skärskådad med lupp av rutbyxiga turister.
Ibland, i stormnätter,
flämtar och slocknar det elektriska ljuset.
Papperet brister i vår hand.
Då står du därutanför,
tätt inpå rutan,
omvärvd av blixtarna,
trygg, skrämmande.
Och vi mister oss själva och störtar samman
och hämtar upp ur djupen räddande visshet att allt
till slut
är ett.
14—Ord och Bild, 50:e årg.
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
