Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Det passet. Av Karl-Gustaf Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET PASSET
Av KÄRL = GUSTAF HILDEBRAND
April 1941. Före striden vid Termopyle.
Till slut skall de hinna det passet:
stridsvagnar och män,
män och stridsvagnar.
Våg efter våg skall de strömma,
blinda med levandes blindhet.
Och de som dör, de äntligen seende,
skall aldrig hinna berätta.
Vem smädar de blinda, män som tågar på order?
Män av vår art, i vapen och kamp emot vapen.
Hur kunde de se
det tunga arkaiska leendet:
gåtors och kustländers gudar
med hav bakom livlösa ögon.
Gudar i väntan
just vid det passet.
Krigare föds och dör
och söker på alla ställen att segra.
Men här, i det passet,
i skuggan av gudarnas leende,
segrar den slagne.
Männen skall gå,
trygga av vapen, resurser och stridsvagnar.
Bygga sig ställningar, jaga arméer på flykten.
Tänka med vemod på hemmet, reda sig läger.
Den är ändå besegrad,
som segrar i det passet.
Moln.
Klippor.
Tid som aldrig skall sluta.
Tigande gudar
och trehundra sovande män, åter ostörda,
de skall när Xerxes är glömd och alla som följt honom
vila och vakta på nytt.
Tusen och tusen år.
I det passet.
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
