Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Pär Lagerkvist och Heidenstam. Tre decennier före talet i Svenska Akademien. Av A. Manfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pär Lagerkvist och Heidenstam
Tre decennier före talet i Svenska Akademien
Av A. Manfred
–––-’EN femte juli 1909 fyllde Verner
von Heidenstam 50 år. Händelsen motsågs
med stort intresse. Till Naddö, som då var
skaldens hem, skulle kulturens spetsar
samlas och ortens befolkning gjorde sig beredd
att gå man ur huse. Vadstena rustade för
att mottaga en jätteinvasion med alla
tillgängliga kommunikationsmedel, d. v. s. tåg
och båt. På en liten tidningsredaktion i
grannskapet märktes också oro. Där spirade
aspirationer mot ett hemtillverkat bidrag
för Heidenstams glorifikation. Rena data
och kanske även litterär värdesättning
kunde klippas, men därutöver borde
tidningen innehålla något ur egen fatabur.
Egentligen var en hyllningsdikt det enda som
kunde komma ifråga. Men redaktionen
saknade skald! Tillgången på poeter i orten
fin-kammades och därvid framkom en
versmakare, som någon dag tidigare, den 30 juni, i
tidningen publicerat en dikt under rubriken
»Vättern» och tillägnad A—e. Aktstycket
var undertecknat Stig Stigson, vilken
beteckning lång väg luktade pseudonym. För
redaktionen var författaren obekant enär
han, förståndigt nog, icke begärt honorar
och således icke känt behov av att uppgiva
adress. I dikten om Vättern fanns även
en gnista, som hos den rådvilla redaktionen
tände hopp om att få fram en något så när
värdig hyllning åt skaldefursten
Heidenstam.
Efterforskningar pekade mot en
folkskola i stadens grannskap, varför första
arbetshypotesen blev att poemets
upphovsman var folkskollärare. En stafett avsändes
med beställning på en hyllningsdikt till
Verner von Heidenstam. Antagligen ägde
bud-skickningen rum under
lördagseftermiddagen och förutsättningen var att dikten kunde
levereras måndag morgon för att hinna
tryckas i dagens tidning, som presslades vid
tretiden på eftermiddagen. Hyllningsföremålet
fyllde år samma dag, man var således ute
i elfte stunden.
Mycket riktigt, på måndagsförmiddagen
avlämnade författaren personligen det
beställda bidraget. Till initiativtagarens stora
förvåning visade det sig då, att bakom
signaturen Stig Stigson doldes, icke en
målmedveten lärarpersonlighet utan en liten blond
och otroligt blyg skolpojke. Han presenterade
sig: PÄr< Lagerkvist, elev i Växiö högre
allmänna läroverks gymnasium. Genast bör
kanske omtalas, att Lagerkvist tillbragte
sommarferierna hos en syster, som var
lärarinna i trakten för denna tilldragelse.
Under besöket utvecklade
födelsedagsskalden, som då var 18 år men såg yngre ut,
skyggt några önskemål. Avsikt att efterträda
Verner von Heidenstam å stol nr 8 i Svenska
Akademien förmärktes icke, helst som denne
skulle få vänta ytterligare tre år innan han
befanns värdig att träda in i de adertons
krets. Lagerkvists dröm vid denna tidpunkt
föreföll vara att bli medarbetare i någon
liten tidning och där skriva om teater, konst
och andra upphöjda ting. Någon uppmuntran
rönte han nog inte, ty antagligen blev det
predikat för honom, att småtidningar skatta
begravningsnotiser högre än konstartiklar.
Detta var, om minnet icke sviker, enda
gången Pär Lagerkvist besökte redaktionen.
Men hans medarbetarskap blev under
sommaren 1909 ändå livligt. En undersökning visar,
att han mellan den 30 juni och 4 december
fått nio dikter införda, de flesta under juli—
augusti. Saken skulle kunna uttryckas så,
att han överhopade tidningen med
skaldeverk under högsommaren med påföljd att
en del blevo liggande kvar långt fram på
hösten. Förresten kom storstrejken emellan
och inskränkte en period
publiceringsmöjligheten. Tyvärr kan dessutom befaras, att
en del dikter helt enkelt försvunno vid
städning på redaktionsbordet.
Hyllningsdikten till Verner von
Heidenstam kom med hänsyn till tryckeriets resurser
i sista minuten. Såsom ofta är fallet under
brådska inträffade även denna gång en malör.
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
