- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtionde årgången. 1941 /
236

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Pär Lagerkvist och Heidenstam. Tre decennier före talet i Svenska Akademien. Av A. Manfred

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

A. Manfred

Speleman, speleman, speleman,

spela en enda làt

som för ett ögonblick endast kan

nedtysta hjärtats gråt!

Se pà mitt liv, se hur allt däri

ligger förstelnat och kallt.

Spela en endaste melodi

som lär mig att glömma allt.

Speleman, speleman, speleman

spela en enda ton,

som på det goda i livet kan

giva mig åter tron,

som blott en stråle av sol och ljus

strör på min vilsna stig,

som på den ensliga vägens grus

kastar en ros åt mig.

Man kan få uppfattningen att efterhand som
sommaren försvinner blir Stig Stigson allt
mera dyster och grubblande, men av skäl
som ovan anförts är det inte säkert att
dikterna blivit införda i kronologisk ordning.
Den 9 okt. kommer

Frågor i natten

I som vandren över heden,
livets mörka öde hed,
I som stapplen framåt leden
vacklen, fallen, segnen ned,
sen I något mål för färden,
för den rikare vandrarn satt,
något ljus, som över världen
strålar genom mörkrets natt?

I som småningom förblöder
utav stridens djupa sår
i er levnads dystra öden
i er tunga vandrings spår,
sen I något dolt, som giver
storhet åt er tysta strid,
som mot större vidder driver
anden mot en bättre tid?

I som blodiga och slagna
piskade med tusen slag
på er lyckodröm bedragna
efter varje vandringsdag —
likväl stirten mot det höga
sökande det ingen ser,
skådar edert trötta öga
något ljus som leder er?

I som vandren fram i natten
slutna samman man vid man.
sökande den dolda skatten
fädrens släkte aldrig fann,
äro edra fjät pà leden
endast spår i vägens grus
som dö bort, när över heden
åter drager stormens brus?

Den sista dikten blev införd 4 december.
Även den ger på ett märkligt sätt varsel om
Pär Lagerkvists blivande problembehandling.
Dikten heter

Himmelens stjärnor

När himmelens fäste i stilla natt
sig stjärnstrött, blånande breder
då ären I stjärnor, som lysen matt
på väg, som i mörkret mig leder
blott flämtande sken, vilka irra omkring
och tändas att slockna och falla,
blott världar, som vridas likt vår i ring
av ödet — detsamma för alla.

Men när över fästet för stormens våg

de disiga höstmoln jaga

och dimmornas töckniga, långa tåg

i kvälln över himmelen draga

då irrar min sökande blick mot er

I stjärnor som dimmorna dölja,

i natten mot höjden jag går och ser

men söker förgäves er följa,

då ären I himmelens gudaljus

som stolta i rymderna brinna,

som skulle mig höja ur jordens grus

om blott inig ert sken kunde hinna.

*



Återupplivning av förgäten
ungdomsdiktning kan för en författare kännas föga
behagligt. I föreliggande fall inträffar dock
den för publicering förmildrande och för
litteraturforskningen intressanta
omständigheten, att Pär Lagerkvist över tre decennier
fore det berömda minnestalet i Svenska
Akademin författat ett äreminne till Verner
von Heidenstam.

Även återgivandet av övriga dikter från
sommaren 1909 bör kunna försvaras då de
på ett märkligt sätt antyda Lagerkvistska
problemkomplex. Knappast behöver
framhållas, att redaktionen icke anade vad
framtiden bar i sitt sköte, ty de för författaren
mest särpräglade bidragen vandrade
antagligen i papperskorgen såsom befunna allt för
påfrestande för läsekretsen. En episod kan
dock betraktas som hedrande för
Motalaredaktionen. Någon älskvärd person kom en
vacker dag och visade en s. k. Brevlåda ur
Aftonbladets bilaga Brokiga Blad. I denna
avdelning för meddelanden till allmänheten
fick Stig Stigson mottaga hugg och slag för
insända dikter. Han uppmanades efter känt
mönster återgå till näringarna.
Utgjutel-sen hade ingen inverkan i Motala, utan
införandet av Stig Stigsons dikter fortsatte.

Förmodligen sände Pär Lagerkvist vid
denna tidpunkt bidrag till flera publikationer.
Hans försiktighet beträffande anspråk på
honorar kan ju för all del tolkas som utslag
av personlig blygsamhet men också härleda
från omfattande erfarenhet av lyrikens
taxering i pressen.

236

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 10:46:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1941/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free