Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Joel Pettersson av Åland. En målare i moll. Av Martha Rydell-Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Joel Pettersson av Åland
B acksluttning.
Tillhör herr Jonny Holmberg, Mariehamn.
Joel Pettersson är minst av allt
turistmålare. Hans naturalistiska landskap ge
uttryck åt vad Amiel kallade själstillstånd.
Den grågyllene atmosfären över Ålands
leriga jord har något av Joels egen blondhet
kämpande mot mörkret i hans själ. Han har
förmågan att i sina bilder göra en syntes av
det väsentliga och han kan få hembygdens
uråldriga lilla kyrka att verka som ett
evighetsmonument mot den uppstickande
vita molnbanken av en mera rörlig natur.
Och det toppiga trädet, som skiftar i rött
alldeles intill kyrkan, är en syn som Joel
upplevat år efter år, för att slutligen
förverkliga den i rasande fart. Eller han målar
med snabba penseldrag ett kallt blågrönt
hus, tyngt av takets vita snötäcke. Träden
stå i stelkramp fastfrusna i marken.
Himlen bakom är saturnusröd. Man känner
hur in i själen frusen konstnären själv varit.
Joel har också målat ett slags
drömlandskap insvepta i stämningens helhetston. Ett
av dessa har en girland av små mörka moln
mot en ännu mörkare himmel. Man
skymtar de dimblå konturerna av en låg
byggnad vid den svartblå sjön. Det kan vara
en hinduisk pagod eller ett liknande
längtans mål. Inte ens ett smaragdgrönt
fantasiträd bryter den sordin som hör den
gråvioletta stämningen till.
Denne målare hade en draksådd av
svårigheter att övervinna för att få skapa konst,
i första hand isolerad fattigdom och en rätt
manlig oförmåga att handskas varligt med
det sköra material på vilket han uttryckte
sin inre rikedom. Många av hans arbeten
förvittrade i mumietillstånd redan under
hans livstid. Han hade säkert ingen tanke
på att dessa spillror skulle kunna
återuppstå, hopfogade på masonitskivor eller
dylikt. i stället målade han nytt och nytt.
Dock måste man säga, att han under de
sista åren av sitt liv, vilka voro de mest
produktiva, visade större ansvar även för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
