Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Joel Pettersson av Åland. En målare i moll. Av Martha Rydell-Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martha Ryde II- Lindström
F i sk af ånge.
Tillhör tandläkare Elis Lundberg, Mariehamn.
materialet. Det var nog då hans mest
representativa tavlor kommo till.
Jag återvände till Mariehamn något år
efter Joel Petterssons död. Det hade hållits
auktion i Vestergårds och en del konstverk
hade överflyttats till staden. Så hade lektor
Forss i förvaring en murken socker- eller
margarinlåda, innehållande marionetter. Vi
voro några vänner samlade som ur det
dävna sågspånet plockade fram ett helt
sällskap nu livlösa dockor. De hade skarpt
skurna, överkarakteristiska ansikten av trä
och voro målade och klädda i undersköna
paltor av sammet, siden och bomull.
Bisarra höljen för roller som sökt och på Åland
funnit sin författare.
Måhända hade det lilla teatersällskapet
varit konstnärens största glädje. Med det
lär han ha dragit runt till krokar och vikar
i den åländska skärgården, talande fritt till
bröder och systrar i ödemarken.
Raljerande med sig själv och andra,
undervisande i ting ur livets både tragedi och
komedi, beroende på hur han ville rycka i
dockornas tåtar . . .
300
En mogen högsommardag när Ålands
sköna flora växte förvildad över dikena
var jag i den omgivning där Joel
Pettersson hört hemma. Landskapet med sin
ur-ålders svart-vita kyrka, liknande en kritig
begravningskaramell, kände jag under
rörelse igen från Joels målningar. Här i
naturen stod dock allt mer rakt och sakligt upp
ur grunden än när konstnären omskapat det.
I lägenheten där auktionen hållits var
allting dött och överståndet. Joel hade en
gång till vrakpris sålt sin fäderneärvda
jord, men i stället planterat fruktträn och
bärbuskar på den sterila planmarken
omkring huset. Detta hade han dekorerat i
varje vrå efter egen smak, vilket ingalunda
lär ha höjt husets värde för gemene man.
En grannfru till Vestergårds gjorde mig
sällskap. Hon var en klok och god kvinna
i sina bästa år, inte av den sträva sort som
det finns så gott om på varje landsbygd.
Hur vi pratade kom det helt vackert fram
att Joel brukade kalla henne för Moder
Maria. Till henne, hennes man och deras
lille son hade den storväxte linblonde Joel
hyllat sig som vore han själv ett barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
