Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Göteborgs Stadsteater. Spelåret 1940—41. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göteborgs Stadsteater
Seen ur »Farmor och Vår Herre».
och stolliga herrar, ett uppsluppet
spelhumör — ett musserande billigt vin.
Amerikanen Irwin Shaws pjäs »Hyggliga
människor» som kom upp i oktober kunde
duga som kontrasteffekt med sin trista
nattliga hamnpir, sina beskedliga fattiga gubbar
och sina ruskiga gangsters. Teatern hade för
de båda gamla amatörfiskarna vid
Steeplechase pir funnit ett par skådespelare, Gentzel
och Baude, som ej kunde ha gjort sin sak
bättre. De voro fullkomligt »riktiga», och
deras »riktighet» gick i stil med styckets
hållning av reportage. Med odelad sympati
bevittnade man hur de slogo Harold Goff —•
Kolbjörn Knudsen sanslös och lämpade
honom i sjön. Det var våldet och
orättfärdigheten som vräktes över bord. Det var det
godas seger sådan den kan realiseras i vår
värld av i dag. Båten som töffade ut från
pålverket över den nattmörka viken med
lyktljus och fyrar blinkande ur dimman var
ett huvudnummer i pjäsen. Publiken satt
och väntade på att den skulle kasta loss. Ett
scentekniskt virtuosstycke av hög rang, en
triumf för regissören, Knut Ström.
Var det för att publiken skulle få skaka
av sig ruggigheten i »Hyggligt folk» som man
släppte lös gäcken i engelsmannens Terence
Rattigans »Diana går på jakt»? Stycket som
givits i Stockholm behöver ej analyseras.
Och man behöver icke belasta sitt minne
med det. Om herr Benkt-Åke Benktsson som
språkläraren Monsieur Maingot stod först i
rollistan, så får den älskvärde komiske
karaktärsskådespelaren gott behålla den platsen
i minnet, med all respekt för den lilla vampen
i baddräkt Diana, återgiven av teaterns nya
ackvisition Ulla Wikander. Herr Benktsson
har så gott som alltid endast mindre roller,
men han utför dem alla con amore och med ett
humoristiskt utnyttjande av sin eloquentia
corporis, som gör att publiken alltid lyser
upp vid hans entréer.
Hjalmar Bergmans »Farmor och Vår Herre»
var den stadigaste rätten på höstens menu,
och väl också på årets. Göteborg hade
förmånen att komma före Stockholm med
pjäsen, som oaktat sin märkvärdiga
tillkomsthistoria bär prägeln av att vara ett verk av
ett strålande dramatiskt geni. Stadsteatern
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
