Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde häftet
- Sankt Göran och draken. Av Carl-Erik af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl-Erik af Geijerstam
En sporre glider in mot djurets länd,
beredd är ryttaren, mot striden vänd.
*
Han visste inte själv hur han kom dit,
på någon annan satte han sin lit.
I fjälligt pansar vällde kroppen fram
med buken krälande i dy och siam.
En svavelånga skymde för hans syn
och bakifrån slog stjärten ner ur skyn.
Hans häst bröt samman, buken fläktes röd
och blicken brast i ångest för sin död.
Han lyfte armen, den var tung som bly
och luften tjocknade av etterspy.
Mot röda innandömen flög hans stål,
så föll han tungt och låg vid drakens bål.
III
En vattenrännil sög sig ner i strupen,
en hand drog honom sakta upp ur djupen.
Han fann sig ligga på ett slipprigt fält
och såg en flicka blek av skräck och svält.
De måste bort från stanken innan natten
och orkar inte tänka ens på skatten.
En segerlön blev småningom beskärd,
en drömlös sömn med gräs som huvudgärd.
Då morgonvinden stryker hår och panna
och dvalans mörker inte mer kan stanna
han grips av lycka och sin hand han sträcker
emot en himmel som ej dunst betäcker.
Vid sidan slumrar flickan och hans svärd,
det finns ej resa, inte väg och färd.
Det blåa valvet rymmer ingen nöd,
en dag, en stund ännu är draken död.
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Mar 20 10:46:23 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1941/0452.html
