Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Dansk målarkonst under ett halvt sekel. Av Erik Blomberg. I. 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Blomberg
av detta slag, uppblandad med
yrkesturistens nyfikenhet och upptäckarglädje,
var alldeles främmande för eckersbergarna.
Deras borgerliga idyll hade ingen plats
för sentimentaliteten.
Formellt motsvarades nu den större
känsligheten av en mjukare och flyktigare
formgivning. Impressionismens tonmåleri bryter
så småningom på allvar in i Danmark, dess
främste företrädare blev en av
Skagen-målarna, P. S. Kröyer. Någon stor målare
var aldrig Kröyer, knappast ens någon
riktigt fin målare, däremot är han
utomordentligt representativ. Hans utveckling
kulminerar i 90-talets havslyrik, i sitt
guldblåa månskimmer en motsvarighet till
Drachmanns. Här når han också i de små
skisserna en viss koloristisk förfining. Hans
konstnärliga erövringar ligga först och
främst inom ämnesbehandlingen, han
uppfinner inte så många nya motiv men han
utvidgar dem. Tavlorna växa i format och
övergå ibland till akademiska
receptionsstycken. Särskilt ha hans väldiga
gruppporträtt av konstens, näringarnas och
vetenskapernas män sitt givna intresse — men
huvudsakligast som bidrag till samtidens
kulturhistoria. Et möde i Videnskabernes
Selskab 1897 innehåller några sällsynt
genuina karaktärshuvuden av den flärdfria,
sympatiskt rufsiga lärdomstypen från
Brandes’ och Höffdings land. Men som
gruppkomposition är det ett arkaiskt arbete —
från ett rentutav förrembrandtskt stadium
— med mekaniskt uppradade figurer. Paret
Ancher går i Kröyers fotspår men även i
Krohgs. Norrmannen lär dem något av sin
kärvare realistiska syn på modellerna, det
barkade fiskarfolket, man kan spåra hans
inflytande i Anna Anchers Fiskarflicka (hon
är den finare målarbegåvningen av de båda
makarna) och i den lilla formklara skissen
till Michael Anchers Skall han klara udden.
Viggo Johansen är också bäst i sina små
skisser, t. ex. från Hornbæk 1892 med sin
klara färg eller skissen till Badande barn,
1888, med sin zornska klärobskyr. Till den
kända tavlan Bland konstnärer, 1903, där
även Prins Eugens distingerade profil
skymtar i det gyllene ljusdunklet kring bordet
med frukt och blommor finns det en liten
skiss (hos Nanna och Sigfrid Ullman) där
ljuset ännu lever sitt eget spontana liv.
Den stilla luften, de vilande gestalterna
från den intima klassicismen, allt detta
dröjer kvar hos hela generationen, för att
slutligen utmynna i en ny akademism, bara
så mycket ytligare och blodlösare än den
förra. Friskheten är redan borta ur Viggo
Johansens och Julius Paulsens kultiverade
vänskapssymposier, tingen ha blivit stoff,
ljuset lustre, den borgerliga realismen
borgerlig esteticism.
Ännu klarare kan man skönja
utvecklingen hos ett par mera fristående
konstnärer som Vilhelm Hammershöi och Einar
Nielsen. Den förste har stundom inom sitt
område nått fulländningen, den fulländning
som endast kan nås genom begränsning,
genom att skenbart begränsa oändligheten,
frestas man då att tillägga. Hammershöi
ansluter sig i många avseenden närmare till
»guldåldern» än någon av samtidorna, vissa
drag bli hos honom ytterligare markerade;
klarheten och lugnet övergå till
genomskinlig inåtvändhet och monotoni. Men
interiören får nu en musikalisk, symbolisk, hart när
metafysisk grundton, som var de
verklighetskära eckersbergarna fullständigt
främmande. Förenklingen drives ända till
asketism, de brokiga vardagstingen försvinna
så när som på någon enstaka möbel som
speglar luftskimret eller en symbolisk
ljuslåga. Samtidigt slocknar färgen, tonen
bleknar, guldet skiftar till silver. I stället för
den plastiska och färgrika
vardagsskildringen få vi en till hälften okroppslig
andaktsstämning. Hammershöis naketstudier,
hembilder, porträtt, landskap, stadsbilder bada
alla i samma finstämda gråljus, där
impressionismens valörstudium sammansmälts
med den holländska iöoo-talsklärobskyren.
452
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
