Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Bibeln och våra dagars naturforskning. Av O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O. Klein
att tränga in i denna boks tanke- och
stämningsvärld. Bland många direkta och
indirekta uttryck för bibelns sannings- och
verk-lighetskrav skall jag blott påminna om Jobs
fråga till vännerna, som vilja lägga
verkligheten tillrätta efter ett på förhand uppgjort
teologiskt schema: »Viljen I försvara Gud
med orättfärdigt tal och honom till förmån
bruka oärligt tal ? Skolen I visa Eder partiska
för honom eller göra Eder till sakförare för
Gud?» (Job 13: 7.)
För att uppnå den överblick av vår yttre
erfarenhet, som det är naturforskningens
uppgift att ge, har man genom ihärdigt arbete ur
erfarenheternas mångfald försökt och lyckats
att utdraga ett litet antal enkla, allmänna
regler för naturföreteelsernas förlopp, s. k.
naturlagar, i vilka grundläggande begrepp
såsom tid, rum, rörelse, kraft, energi m. fl.
uppträda. De viktigaste av dessa begrepp ha
övertagits från vardagslivets språk, som i
sin ordning kan sägas vara resultatet av
naturforskningens förhistoriska skede. Dessa
begrepp motsvaras av ett fåtal typiska,
allmänna situationer, kännetecknade av de
sedan gammalt kända orden kausalitet och
relativitet och av det nya av Niels Bohr
införda ordet komplementaritet, som vi i
det följande skola lära känna. I likhet
härmed är uppställandet av ett möjligast litet
antal enkla och allmängiltiga regler, s. k.
bud för människors beteende under livets
skiftande förhållanden ytterst betecknande för
det bibliska tänkandet över tillvarons
etiskt-religiösa sida. I samband med dessa regler
förekomma grundläggande begrepp såsom
rättfärdighet, kärlek, medmänniska, Gud,
och dessa begrepp motsvara åter allmänna,
för det etiskt-religiösa livet karakteristiska
situationer. I dessa allmänna situationer
har man, som vi skola se, något för bägge
områdena gemensamt. Den erfarenhet, som
den till sitt syfte och ämne enklare
naturforskningen har förvärvat med hänsyn till
vad som kan frågas och besvaras i dessa olika
allmänna situationer, har länge haft och
bör kunna få allt mera klarläggande betydelse
för det andra mindre handgripliga området.
2. Låt oss först betrakta kausalitetens
synpunkt, som vi ju ständigt anlägga och
stundom missbruka vid det dagliga livets
alla frågeställningar. Klarast framträder i
alla fall denna synpunkts nytta inom den
äldre fysikens strängare delar, där det gäller
att beskriva de enklaste och grövsta sidorna
hos den livlösa naturen, kropparnas rörelser.
Här är det nämligen fråga om företeelser,
som kunna underkastas en noggrann analys
utan att man behöver fästa något avseende
vid det förhållandet att varje undersökning
strängt taget innebär en påverkan av det
objekt man vill undersöka. Detta är den
typiska situationen vid allt det vi kalla
mekanismer, vare sig det gäller av människor
tillverkade maskiner eller sådana »naturens
urverk» som planetsystemet. Här kan vårt
behov av klar förståelse av förloppen
tillfredsställas i högsta möjliga grad, i det vi i
minsta detalj kunna följa en maskin i dess
arbete. Men det är värt att lägga märke till
att vår förståelse av en maskin är
fullständig endast såtillvida som vi avstå från att
förstå varför det material, varav maskinen
är byggd, har just de egenskaper det har.
Börja vi att undra varför stålet är hårt,
varför järn är magnetiskt etc. etc., föras vi direkt
in i atomfysiken och de svårigheter den har
uppenbarat för orsaksbegreppets praktiska
användbarhet, svårigheter som på ett så
kännbart sätt ha inpräntat i oss den
nyssnämnda oundgängliga förutsättningen för
kausalitetens synpunkt.
Även om orsaksbegreppet ingalunda
uteslutande härstammar från rörelseläran, är
det dock huvudsakligen därifrån vi ha fått
den vanliga precisa innebörden av ordet
orsaksförklaring, nämligen ett
beskrivnings-sätt, där föremålens förändringar återföras
på i förväg studerade krafter. Ett föremåls
framtida beskaffenhet betraktas med andra
ord som helt och hållet bestämt av dess
nuvarande »tillstånd» och de krafter eller
»miljöfaktorer», som påverka det. Detta sätt att
uppfatta ordet orsaksförklaring har till den
grad gått oss i blodet att vi utan vidare
till-lämpa det på de mest skilda frågor. När man
sålunda, för att nämna ett exempel, önskar
förstå ett konstverk, börjar man vanligen
undersökningen enligt detta schema, i det
man försöker bilda sig en uppfattning om
konstnärens »tillstånd» som produkten av
medfödda anlag och olika miljöpåverkningar.
Man undersöker härvid kanske inte alltid
om förutsättningarna för ett sådant
betraktelsesätt verkligen äro uppfyllda. Det
yttersta extremet av en sådan syn på
kausaliteten har man i den deterministiska
världsåskådningen, enligt vilken allt i tillvaron
betraktas som i lika hög grad förutbestämt
som gången hos ett uppdraget urverk. Inför
47 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
