Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Bibeln och våra dagars naturforskning. Av O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O. Klein
ha givit starka impulser till den
omprövning och fördjupning av etikens grundvalar,
som har höjt den bibliska etiken över det
stadium, där rättsnormerna utgöras av ett
oprövat traditionsarv från förfäderna. I
själva verket är den bibliska etiken i allra
högsta grad relativistisk och företer
härigenom slående formella likheter med den
Einsteinska teoriens grundsynpunkter. Ett
sådant fördjupande av den etiska relativiteten
inträder, när den enskilda människan börjar
jämföra sina egna förmåner och krav på
tillvaron med andra människors, särskilt med
sämre lottade människors. Emedan all
praktisk humanitet består i en växelverkan
mellan benägenheten att inskränka de etiska
plikterna till den givna krets man tillhör och
omöjligheten att upprätthålla en sådan
inskränkning, när omständigheterna
påtvinga oss en utvidgning av vår synkrets,
kommer diskussionen på detta etiska stadium
naturligen att samla sig kring begreppet
medmänniska. Bibeln har här givit en
mycket radikal lösning, som förutsätter en djup
insikt i de svårigheter, som möta varje mera
inskränkt behandling av problemet, i det
den lär, att va rj e människa i princip bör
betraktas som medmänniska. Detta krav
motsäger icke, men fördjupar den praktiska
humanitetens uppfattning av medmänniskan som
»nästa», d. v. s. en av de närmaste, och
innebär, att man icke en gång för alla kan avgöra,
vilka som äro ens närmaste.
Bakom denna bibliska lära om människan
ligger ett skiljande mellan människa och
djur och mellan själ och kropp, som nära
motsvarar Bohrs ovan omtalade uppfattning av
förhållandet mellan det själsliga och det
biologiska men står i skarp motsats mot en
numera rätt vanlig uppfattning, enligt vilken
vi, även som människor betraktade, icke
skulle vara annat, än vad som entydigt följer
ur vår biologiska beskaffenhet. Med denna
bakgrund betraktar man gärna kravet på
alla levande varelsers likaberättigande som
etikens teoretiska fundament, men inför
i praktiken mer eller mindre godtyckliga
inskränkningar, där exempelvis rasbegreppet
begagnas som indelningsgrund. Från denna
ståndpunkt skiljer sig slaveri icke på något
principiellt sätt från hållandet av husdjur,
och eftersom idealiteten i politiken är
begränsad, är det ingalunda fantastiskt att
tänka sig, att en ståt, som ville göra allvar
av dessa synpunkter — i det den radikalt av-
skaffade den på bibeln grundade moralen —
snarare skulle tillåta slaveri än avskaffa
husdjuren. Emellertid är det en gammal
erfarenhet från de tider, då slaveri allmänt förekom,
att detta bruk medför helt andra problem
än hållandet av husdjur, problem, som
framträda däri, att en slav eventuellt kan
överträffa sin herre i var och en av de egenskaper,
vilka för slavhållaren utgöra de väsentliga
kännetecknen på en människa av »högre»
art. Det bör kanske framhållas, att sådana
yttre egenskaper som hud-, hår- eller
ögon-färg aldrig ha tillmätts annat än den
indirekta betydelsen att de antogos garantera
andra, väsentligare egenskaper, något som
emellertid erfarenheten gång på gång har
vederlagt. Det är säkert ingen tillfällighet,
att den bibliska läran om medmänniskan som
bakgrund har skildringen av israeliternas
slaveri i Egypten och befrielse genom Moses.
I det bibliska kravet på alla människors
principiella likaberättigande ha vi en formell
motsvarighet till relativitetsprincipen om
alla iakttagares likaberättigande oavsett deras
rörelsetillstånd, som är så nära som gärna
kan tänkas. Lika litet som
relativitetsprincipen utesluter orsakslagar på fysikens område,
lika litet omöjliggör detta etiska
relativitets-krav uppställandet av rätts- och värdenormer.
I själva verket vilar bibelns hela praktiska
etik på detta krav, vilket kan jämföras med
relativitetsprincipens betydelse som ledtråd
för uppletandet av okända lagbundenheter
på fysikens område. Ett slående exempel
härpå har man i det bibliska budet:
»Främlingen, som bor hos eder, skall räknas såsom
en inföding bland eder, du skall älska honom
såsom dig själv; I haven ju själva varit
främlingar i Egyptens land» (Tredje Mosebok,
19: 34). Särskilt eftersatsen: »I haven ju själva
varit främlingar i Egyptens land» står som
en inträngande påminnelse om det etiska
rela-tivitetskravet. Slående formuleringar av detta
relativitetskrav har man också i den kända
gyllene regeln1: »Vad du icke vill att man skall
göra dig, det skall du heller icke göra din
medmänniska», som har spelat en så
framträdande roll i den på bibeln byggda etiska
undervisningen, och i Kants kategoriska
1 Denna regel förekommer stundom i positiv
(jmf. det kända bibelstället Matt. 7: 12) stundom i
negativ form. Här, där det icke gäller »lagen och
profeterna» utan endast »lagen», d. v. s. den
elementära rättfärdighetens förberedande stadium,
synes den negativa formen mest passande.
476
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
