Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Bibeln och våra dagars naturforskning. Av O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bibeln och våra dagars naturforskning
imperativ: »Handla endast efter en grundsats,
om vilken du tillika kan vilja att den bleve
allmän lag.»
En mycket tankeväckande
sammanfattning av etikens innehåll har i vår egen tid
givits av Albert Schweitzer på grundval av
kravet på vördnad inför livet i alla dess former.
Bakgrunden för detta krav är en ännu vidare
relativitet än den bibliska, nämligen den
nyssnämnda satsen om alla levande varelsers
teoretiska likaberättigande. Även om detta
allmänna relativitetskrav, så som Schweitzer
i praktiken har tillämpat det, icke skiljer
sig mycket från det mera speciella kravet
på alla människors principiella
likaberättigande, är det, som Schweitzer betonar,
betydelsefullt att man icke drar någon alltför
bestämd gräns för de etiska plikterna mot
livet, emedan varje sådan gräns skulle betyda
ett hinder för en utvidgning av humanitetens
fält. Medan Schweitzers fordran — som för
övrigt i praktiskt avseende ligger i tråd med
bibelns uppfattning av våra plikter mot
djuren — sålunda ger oss en välbehövlig maning
att icke slå oss till ro i ett välavgränsat
moralsystem, torde den likväl knappast
lämpa sig som enda teoretiska grundval för
den praktiska humaniteten. Det naturliga
behovet att rätta plikterna efter krafterna
kunde, som vi sågo, om det lämnades utan
teoretisk vägledning, lätt föra till
godtyckliga och inhumana gränser för olika
människogruppers moraliska skyldigheter. Här torde
det bibliska begreppet människa vara av en
betydelse, som icke kan överskattas.
7. Bakgrunden för begreppet rättfärdighet
i dess bibliska mening är, som vi sågo, en
kausal situation, och det främsta villkoret för
denna situation utgöres av möjligheten att
skilja mellan de mänskliga individerna. Även
den visaste och rättfärdigaste domare kan
endast skipa rätt mellan människorna i den
mån han kan särskilja de tvistande
individernas andelar i den sak det gäller. Detta
villkor motsvarar formellt den förloppens
analyserbarhet, som ligger bakom den
mekaniska fysikens kausalitet. Medan
relativiteten varken inom naturvetenskapen eller
inom etiken betyder någon gräns för
kausaliteten, är förhandenvaron av en sådan gräns
också på det senare området icke främmande
för bibelns tankevärld, även om bibelns
författare icke kände begreppet
komplementaritet utan i stället försökte uttrycka
sakläget genom myter, som på ett symboliskt
sätt införde orsaker bortom kausalitetens
naturliga gränser. Bildliga talesätt utgöra
väl ett av de verksammaste sätten —
stundom rent av det enda sättet — att meddela
kunskap om förhållanden, som falla utanför
åskådlighetens gränser. Men faran för grova
och ödesdigra missförstånd av ett sådant
framställningssätt är ytterst närliggande.
För att varna för denna fara har bibeln
mycket starka uttryck för det andligas principiella
icke-åskådlighet, uttryck, som till följd av
språkets konkreta karaktär dock själva ofta
måste få bildlig form. Här, d. v. s. när det
gäller att undgå missförstånd av det
symboliska uttryckssättet, torde begreppet
komplementaritet med därtill hörande elementära
naturvetenskapliga exempel på den kausala
åskådlighetens gränser kunna få avgörande
betydelse.
Det komplementära betraktelsesättets
betydelse på det etiskt-religiösa området
framträder på många sätt. Sålunda spelar det
ovannämnda allmänna, komplementära
förhållandet mellan utövandet och den medvetna
analysen av en verksamhet kanske en
viktigare roll på etikens område än på något annat
område, vilket torde hänga samman med, att
förhållandet mellan det omedelbara och det
reflekterade blir subtilare och mera
mångskiftande ju rikare andligt liv den
verksamhet, det gäller, innebär. En påminnelse om
detta förhållande har man t. ex. i bibelordet:
»när du giver en allmosa, låt då din vänstra
hand icke veta, vad den högra gör» (Matt.
6: 3). Den för etiken specifika tillämpningen
av komplementaritetens synpunkt möter
man emellertid just vid den ovan antydda
gränsen för begreppet rättfärdighet. Emedan
det andliga livet till själva sitt väsen utgör
något för individerna gemensamt, kan man
nämligen aldrig skarpt särskilja de olika
individernas andelar, när frågan tillhör livets
i egentlig mening mänskliga sida. En isolerad
mänsklig varelse — isolerad även från
mänsklighetens skriftliga tradition — har ju ingen
möjlighet att utveckla ett andligt liv, utan
detta uppkommer helt och hållet genom
växelverkan, direkt och indirekt, med andra
individer, en växelverkan, vars medium utgöres
av språket. Den praktiskt-etiska sidan av
detta fölhållande torde var och en känna
till av egen erfarenhet från sådana
vänskapliga konflikter, där bägge parterna ha varit
villiga att göra rätt för sig, men där en
noggrann uppdelning av ansvar eller förtjänst
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
