Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Bibeln och våra dagars naturforskning. Av O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O. Klein
har visat sig vara ogenomförbar, emedan
den sak, det gällde, utgjorde något för
parterna gemensamt.
Medan det bibliska begreppet
rättfärdighet uppenbart syftar på den situation, där
man skiljer mellan de olika individerna, syftar
bibeln med ordet kärlek just på det nyss
antydda sakläget, där man varken kan eller
önskar genomföra ett strängt särskiljande.
Här gäller som komplement till kravet på
rättvisa ett krav på generositet: att vara
villig att bära ett större ansvar och taga en
mindre förtjänst än vad som enligt en mera
trångsint uppfattning kunde tyckas
tillkomma en. Som ett vackert och djupsinnigt,
i linje med bibeln liggande uttryck för detta
krav har en palestinensisk rabbin från andra
århundradet e. Kr., Jehuda ben Tema,
formulerat följande levnadsregel: »Älska himlen
och frukta för himlen; var ängslig och glad
vid fullgörandet av buden; har du tillfogat
din nästa blott ett ringa ont så må det i dina
ögon synas såsom ett stort, men har din nästa
tillfogat dig ett stort ont, så må det i dina
ögon synas ringa.» (Cit. efter G. Klein, Den
första kristna katekesen, Stockholm 1908,
s. 228.) Detta krav på generositet uttrycker
den praktiska sidan av kärleksbudet, vars
bakgrund, när det verkligen uppfylles,
består i en så levande känsla av mänsklig
gemenskap, att det goda eller onda, som
drabbar medmänniskan, icke väsentligt skiljes
från det, som träffar en själv. För att beteckna
den enskilda människans förhållande till det
gemensamt mänskliga har bibeln ett mycket
abstrakt ord, ordet Gud, som så att säga i
koncentrat sammanfattar alla de
erfarenheter, en enskild människa kan göra
beträffande livets mänskliga eller andliga sida. Till
detta ord hör enligt bibeln som attribut de
båda komplementära begreppen
rättfärdighet och kärlek, vilka likaledes beteckna de
två »vägar», som leda till människolivets
högsta fullkomning, »att bliva ett med
Gud».
Liksom på fysikens område är också på
det etiskt-religiösa området relativiteten en
gemensam grundval för det kausala och det
komplementära stadiet. Etikens kausala
stadium, som med bibliskt språkbruk betecknas
som rättfärdighetens väg, beror sålunda på
insikten, att de andra människornas krav äro
likställda med ens egna. Men detta
rättfärdighetens stadium leder helt naturligt
över i det högre stadiet, kärlekens väg, ty
ju mera levande förståelsen blir för den
väsentliga likheten mellan de andra och en
själv, desto starkare blir känslan av mänsklig
gemenskap. Och liksom man på fysikens
område icke kan undvara den kausala
analysen och den kausala lagmässigheten, oaktat
de ha sin gräns, kan man på det etiska
området heller icke undvara kausaliteten med
dess krav på analys, varpå uppenbart all
mänsklig hederlighet vilar. Det »högre»
stadiet är i bägge fallen icke upplösningen
utan »fullkomnandet» av det grundläggande
kausala stadiet i enlighet med bibelordet:
»Det ena borden I göra men icke underlåta
det andra» (Matt. 23: 23).
478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
