Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Zachris Topelius vid Runebergs sida. Av Yrjö Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Z a chr is Topelius vid Runebergs sida
av sin ankomst till skaldehemmet, lät han
oss veta huru han blev ledd till den
lektyren. Huset har, säger han, alla spår
av en nyss företagen inflyttning.
(Värdfolket hade i själva verket ej fått hemmet
fullt iordningställt innan pensionärerna
infunno sig.) I ett hörn av den stora salen
lågo en mängd böcker kringkastade:
Jag kunde som bokvurm ej avhålla mig från
att bläddra i en. Den var ny, ouppskuren och har
titeln Elgskyltarne. Magistern överraskade mig vid
detta studium; jag bad förlägen om ursäkt. Han
svarade: behåll boken, ifall den roar dig!
Elgskyltarne, som utkom på författarens
eget förlag, hade blivit tillgänglig i
bokhandeln den 26 september 1832, och det var
enligt dagboken den 4 oktober Topelius
stiftade bekantskap med dikten i det
exemplar han fått mottaga av författaren.
Under sin vistelse i det runebergska
hemmet lärde Topelius även känna den
andra delen av Dikter, som publicerades i
slutet av juli 1833.
Korrekturarken lågo ■— så säger han —
om-kringströdda på ställen, där man minst skulle
väntat finna dem. Jag läste dikterna i detta
skick och begynte känna en förunderlig vördnad
för den långe, magre magistern.
Av skaldens maka fick den unge
pensionären ett intryck som om hon hade burit
tungt på en för henne främmande börda.
Hon hade ju att sörja, utom för maken och
ett spädbarn, för sex matfriska pensionärer,
och husets dåliga ekonomi vållade henne
sannolikt många bekymmer. »Hennes ögon
voro vackra och talande» — så säger
Topelius i en år 1882 författad uppsats, som
han överlämnat åt J. E. Strömborg för att
införlivas i dennes Biografiska
anteckningar om J. L. Runeberg, och som utgör
den tredje av de texter i vilka han
behandlar sina hågkomster från det
runebergska inackorderingshemmet — »och det
långa mörka håret var i vardagslag
konstlöst upplagt vid öronen, alldeles som vid
äldre år. Hennes utseende var i regel trött,
J. L. Runeberg. Teckning av
Maria Prytz.
Sannolikt från början av 1830-talet.
tyst och tillbakadraget när hon ej livades
i en förtrogen krets.» Men om hon i en
sympatisk omgivning övervann sin försagdhet,
så uppenbarades någonting som var dolt i
vardagslag. Så var det då julaftonen
firades med några goda vänner som gäster
i hemmet, och då Topelius första gången
lärde känna hennes rätta väsen.
Här var skämtsamt och glatt, aldrig förr hade
jag varit med om en kväll, där sà många kvicka
infall haglade. ■— Även fru Runebergs trötta drag
livades, och jag märkte nu första gången av
hennes repliker till mannen, att hos henne fanns
någonting, som mest var undanskymt, men som
var jämbördigt med mannens kvickhet, om också
ej med hans snille, samt finare i uttryck och
uppfattning än hans.
Jag har varit angelägen om att få
anföra detta senaste citat, som är taget ur de
icke för offentligheten avsedda
anteckningar Topelius dikterat för sina döttrar,
483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
