Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Bedřich Smetana i Göteborg. Av J. Hodin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/. H o di n
av de förbindelser Bach, Handel, Gluck,
Haydn, men framför allt Mozart uppehöll
med Böhmen. En av de största tjeckiska
musici som varit verksamma i utlandet var
Bedrich Smetana. Honom drev ödet 1856
långt bort i Norden, till den rika
handelsstaden Göteborg. Men innan vi vända oss till
detta femåriga avsnitt i Smetanas liv, böra
några ord sägas om hans konstnärliga
betydelse. Den då trettiotvåårige tonsättaren,
pianovirtuosen och pedagogen Smetana
uppskattades till fullo endast av några få, kanske
fanns det överhuvud endast en enda människa
som i honom igenkände den stora
begåvningen som kämpade med sin formgivning,
nämligen Franz Liszt, med vilken Smetana
underhöll de vänskapligaste förbindelser.
Liszt räckte handen åt den unge obekante
musikern då denne tryckt av materiella
svårigheter sökte stöd och förståelse; genom hans
inflytande blevo Smetanas första
kompositioner tryckta, och då efter en livslång
trofast tillgivenhet Smetanas tragiska död
inträffade, var det Liszt som djupt upprörd
yttrade: »Smetanas död har mycket gripit
mig. Han var ju ett geni.»
Smetana, den förste tjeckiske
kompositören med världsrykte, är grundläggaren av den
nyare tjeckiska musiken och dess i uttrycket
och i tektoniken utpräglade stil. Det har
lyckats honom att skapa en syntes av den
böhmiska musikklassicismen och den då
frambrytande europeiska romantiken, vilket
innebär att denna musik i all sin utpräglade
egenart vilar på bred europeisk grundval och
genom Smetanas snille trädde i nyskapande
förbindelse med Beethovens klassicism, med
Mendelssohns, Schumanns, Chopins romantik
och med Wagners och Liszts nyromantik.
För den tjeckiska musiken i trängre mening
betyder Smetana gestaltningen av de klassiska
formerna för den tragiska och komiska operan,
den symfoniska dikten, kören, visan, liksom
också för piano- och kammarmusik. Smetana
kände sig andligen besläktad med Beethoven
i sin böjelse för monumentalitet, men hans
kärlek tillhörde Mozart och Chopin. Som
förkämpe för tjeckernas nationella befrielse
ställde han som sin uppgift att skapa
grundvalen för en tjeckisk nationell konst, icke på
underlaget av en självbelåten nationell
isolering utan i den europeiska konstens idékrets,
och av den forma en särpräglad faktor i
det europeiska kulturlivet.
Verket som han skapade uppstod under för
konstnärligt skapande arbete ytterst
ogynnsamma förhållanden. Det fanns intet ont som
besparades denna geniala och renhjärtade
människa. Det fattades i hans liv varken yttre
nöd eller djup smärta, fiendskap och avund,
och medan han måste ägna det mesta av sin
tid åt pedagogiskt arbete i stället för åt den
skaparlust som behärskade honom, förbrukade
han sina bästa krafter i uppslitande kamp
med småaktiga motståndare. Mycken
bitterhet är förborgad i hans storhet, och hans
tragiska öde väcker hos oss frågan varför
människorna icke kunna förstå att skänka
de värdefullaste bland dem, de som bygga
upp folkens berömmelse och uppenbara
människosjälens djup och skönhet, möjlighet
att utveckla sig, ro att fullborda sina verk.
Försvagad av den ojämna striden, där samme
Smetana, vars namn numera lever på allas
läppar, måste kämpa lika hårt för varje krona
som för erkännande och för den plats som
tillkom honom i folkets kulturella liv, dukade
han och hans skaparkraft slutligen under för
naturen. I sina mognaste år blev han
fullständigt döv, och sitt liv slutade han i andligt
mörker på ett nervsjukhus. Det är en bitter
droppe i den glädje som skänkts oss genom
hans verk. Och även denna korta studie må
icke underlåta att påminna om att det
produktivt skapande arbete genom vilket geniala
människors livsverk uppstår är tillräckligt
för att förbruka en konstnär. Och när så
kampen mot människors tröga likgiltighet
kommer därtill!
Men då, år 1856, var det en ung,
förhoppningsfull musiker som den 17 oktober efter
sex dagars resa kom från Prag till Göteborg,
och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning
skrev den 22 i samma månad:
Till staden har anlänt en artist på Piano, Hr F.
Smetana från Prag, som på rekommendation av Hr
Dreyschock begivit sig hit, för att dels här giva en
konsert, dels möjligen, därest omständigheterna visa
sig gynnande, här någon tid kvarstanna.
Dagen därpå gav Smetana sin första
konsert, och den ene kritikern förmäler att
»hans spel förvånar ej, men det intresserar i
hög grad», den andre att Smetana »genom
denna sin konsert ådagalagt en fullkomlig
kompetens att bliva ansedd som utmärkt
talang».
Han ger den 12 november en andra konsert,
varefter han av det nybildade »Harmoniska
Sällskapet» anställes som dirigent. Och Ny
Tidning för Musik omtalar dessutom att »herr
538
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
