- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioförsta årgången. 1942 /
14

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kring en brevsamling och en årgång. Av Sven Rinman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sven Rinman

följande brev, som besvarats av Wåhlin
den 26 okt.:

Käre vän!

Härmed äntligen uppsatsen om Renan — måtte
den vara bra —- jag hade tusen saker att foga
till, då jag gjorde den dumheten att läsa om en
mängd af hans verk — men jag har hållit mig
till ett par sidor — och jag tror de vigtigaste!
Läs uppsatsen och se, om der möjligen kunde vara
några ömtåliga uttryck! Skulle tryckerikarlarne
ha svårt att läsa — jag hinner ej skrifva af —
så låt dem blott trycka på — och sänd upp
manuskriptet med korrekturet, kan jag rätta i det. —
Uppsatsen har gjort mig stort, stort besvär!

Jag är nyfiken att höra om aktiehistorien —
hur går det?

Jules Lemaitres bok skall du få igen i dagarne
— men sjelf vill jag äntligen hafva min
Zara-thustra, som jag älskar.

Roligt vore råkas något — jag kommer kanske
till Stockholm nu i slutet af veckan — någon
karakteristik öfver Zola hinner jag ej skrifva.

Hasteligen

Din gamle
Oscar Levertin

Renanuppsatsen kom i årets sista häfte.
Någon artikel om Zola publicerade
Levertin däremot aldrig i Ord och Bild.

Härmed avstannar korrespondensen för
året, och tyvärr återfinnas inga ytterligare
brev i tidskriftens arkiv. Levertin flyttade
följande år till Stockholm, och de båda
vännerna behövde inte längre skriva till
varandra.

I det häfte, som inleddes med Levertins
»Gustaf III», följde närmast Frödings
översättning av Chamissos »Ahasverus». I Ord
och Bilds spalter samsades de båda diktarna
sida vid sida, fastän de ett par månader
förut demonstrerat sin oförmåga att förstå
varandra, Fröding genom sin recension
av Legender och visor och Levertin med
upprörda brev till Mauritz Hellberg och
Heidenstam. Frödings medarbetarskap var
resultatet av en förfrågan från Wåhlin
om bidrag. Den 28 febr. skriver han
nämligen från Karlstad:

Herr Redaktör!

Tyvärr har jag icke haft några lyckliga impulser
på länge och jag kan icke säga att jag skrifvit
något jag sjelf gillar. Jag har emellertid sökt
igenom mina papper och sänder här ett och annat
som ni möjligen kan använda — bland annat
några öfversättningar, som kanske kunna vara
af intresse.

Högaktningsfullt
Gustaf Fröding

Säkerligen är det innehållet i denna
sändning, som införes i de närmast följande
häftena. »Ahasverus» kom som sagt i
tredje häftet. I aprilhäftet följde så dikten
»För längesedan», sedermera kallad »I
ungdomen». Det var den enda originaldikt
av Fröding, som detta år publicerades. I
sjätte häftet stod »Farväl. Efter Lörd
Byron». Om denna skriver Hellen
Lindgren till Wåhlin 10 juli 1892: »Frödings
öfversättning är alldeles syperb ställvis
men ej alltigenom lyckad. Också förefaller
mig Farväl som en omöjlighet att få helt
ledig.» Hellen Lindgren, som var en
skarpsynt och samvetsgrann kritiker, spelade
också rätt stor roll för Ord och Bild under
dess första år, varom mera i det följande.

I det stora dubbelhäfte, som utkom på
eftersommaren, stod slutligen »Hymn till
den själiska skönheten. Efter Shelley».
Denna klenod bland Frödings
översättningar tillkom på beställning av Ord och
Bild, och uppslaget var just Hellen
Lindgrens. Denne hade nämligen
överenskommit med Wåhlin om en essay över Shelley,
och i detta sammanhang befanns det
tydligen önskvärt att ge några prov på
diktarens konst. I ett odaterat brev från våren
1892 skriver Lindgren till Wåhlin: »Vill du
be Fröding öfversatta Hymn to the
intel-lectual Beauty eller om den är för lång
något af hans lyriska stycken. Eller också
kan han försöka med ’Lärkan’. Dessa två
äro mycket svåra, men det är allt af
Shelley. ’Ode till Vestanvinden’ är också bra
(uselt öfversatt af Fredin).» I ett post-

14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:33:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free