Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kring en brevsamling och en årgång. Av Sven Rinman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Rinman
kunde väl ha blifvit gjord och tryckfelet »Den»
i stället för »Du» rättadt, men felen är visst
ej af svårare beskaffenhet. Reket har jag hört
omtalas men ännu icke fått. Det måtte ligga kvar
i Karlstad.
Med utmärkt högaktning
Gustaf Fröding
I sjätte häftet uppdöko två nya
författarnamn. Det var Per Hallström med dikten
»Var Li (Ett Amerikaminne)» samt Selma
Lagerlöf med »Legenden om fågelboet».
Från Selma Lagerlöf föreligga i detta
sammanhang ett par brev, av vilka ett har en
upplysning av intresse. Den 6 maj skriver
hon från Landskrona:
Herr Karl Wåhlin, Stockholm.
Mottag härmed mina tacksägelser för er stora
vänlighet att sända mig 4:e häftet af »Ord och
bild» äfvensom för den intressanta anmälan af
min bok. Jag hoppas med snaraste kunna lemna
ett litet bidrag till er vackra tidskrift.
Med utmärkt högaktning
Selma Lagerlöf
Anmälan var Hellen Lindgrens utförliga
artikel om Gösta Berlings saga, till vilken
jag återkommer.
Redan den 12 maj är hon färdig med sitt
bidrag, som beledsagas av följande brev:
Herr Karl Wåhlin!
Jag har gjort en bearbetning af en gammal
legend, som jag funnit i en världshistoria av
»Cantu». Jag hoppas, att den skall kunna
användas för »Ord och bild».
Med utmärkt högaktning
Selma Lagerlöf.
César Cantu var en italiensk historiker,
vars stora verk Histoire universelle i
nitton delar utkom 1862 i sin tredje franska
upplaga. Möjligen har Selma Lagerlöf i
Landskrona haft tillgång till en dansk
bearbetning, som kom ut 1871—-78. Denna
finnes ej, i motsats till den franska, på
Kungl, biblioteket. Letar man nu i detta
verk efter källan till »Legenden om
fågelboet», så blir resultatet ganska
överraskande. Legenden befinnes nämligen hos
Cantu bestå av en enda mening av följande
lydelse: »Un ermite restait les bras levés,
absorbé dans la contemplation; une
hiron-delle vint déposer ses oeufs dans le creux
de sa main, et lorsq’il revint à lui, il n’eut
garde de la mouvoir, pour ne pas déranger
la couvée» (T. 10, s. 222). Detta är ju, i
torra ord, innehållet i Selma Lagerlöfs
legend. Men det är också ett vittnesbörd om
hur hennes skapande fantasi arbetade med
ett ringa stoff.
Karl Wåhlin svarade tydligen omgående,
ty den 15 maj skriver hon åter:
Herr Karl Wåhlin!
Särdeles glad öfver att legenden vunnit Ert
bifall och att Ni tror den ha värkligt värde. Med
det erbjudna priset är jag nöjd. Till denna veckas
slut stannar jag här men sedan är min adress
Kungelf.
Med utmärkt högaktning
Selma Lagerlöf.
Det sista brevet från detta år (den 13 juni)
handlar bara om trassel med korrektur:
Herr Cail Wåhlin!
Jag fick korrekturet i Kungelf och återsände
det den 29 maj omkr. Jag begagnade samma
omslag och den tryckta adressen »Till Kungliga
boktryckeriet», men tillade »Stockholm
Riddarholmen.» Har ej detta varit tydligt nog? Min
adress är nu en tid Gassarfvet Bergsgården
(Dalarna). Hoppas att korrekturet måtte
återfinnas.
S. Lagerlöf.
I slutet av året publicerades ytterligare
en berättelse av Selma Lagerlöf, nämligen
»Riddardottern och hafsmannen», men
härom föreligger tyvärr ingen korrespondens.
Ytterligare ett av de stora
90-talsnam-nen möter oss i korrespondensen från 1892,
om än icke i första årgångens text. Det
är Heidenstam. Verner von Heidenstam
och Karl Wåhlin möttes under 90-talet
småningom i en personlig vänskap, som
endast modifierades av den distans
skalden alltid höll i umgänget med sina
medmänniskor. Wåhlin var sålunda en av gäs-
:6~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
