Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kring en brevsamling och en årgång. Av Sven Rinman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring en brevsamling och en årgång
med följande brev avslutas
korrespondensen:
Upsala d. 20 nov. 1892.
söndag
H. Herr Amanuens!
Jag kan sannerligen icke hjelpa att jag så här
mot slutet af terminen blir kallad till akademiska
sammanträden både för- och eftermiddag,
såsom i går. Dessutom har jag från början icke
lofvat någon bestämd dag, utan endast hoppats,
att jag skulle blifva färdig omkring medlet af
månaden. Det är mig alldeles omöjligt att skrifva
någonting, om det skall föreläggas mig en viss
kort frist. När jag blir färdig, om några dagar,
så vida icke nytt oförmodadt hinder inträffar,
så skall jag skicka uppsatsen. Men jag vill
absolut icke, att något bestämdt häftes utgifning skall
bero derpå. Då får jag hellre afsäga mig
uppdraget.
Med utmärkt högaktning
Harald Hjärne
Utom de medarbetare, som skymtat och
försvunnit i denna epistolära revy, möter
man naturligtvis i korrespondensen
åtskilliga namn och uppslag, som aldrig
avsatte något spår i spalterna. Sådan är
tidskriftsredaktörens lott. Idéer, planer och
utfästelser sållas genom tröghetens och den
hårda nödvändighetens såll. Den mindre
delen blir kvar.
Ett misslyckat försök från denna
tidskriftens första tid förtjänar emellertid att
räddas från glömskan. Den utomordentlige
kännaren av slavisk litteratur och kultur,
Alfred Jensen, som själv skrev två
uppsatser i Ord och Bild 1892, förmedlade
nämligen ett försök att få med själve Leo
Tolstoj i medarbetarskaran. Den 25 aug.
skriver han från Moskva om ett besök hos
Tolstoj, »hvilken mottog mig mycket
vänligt. Som han dock ännu är något krasslig
efter sin sista sjukdom och bär skrifarmen
i band, vågade jag ej lägga för mycket
beslag på hans älskvärda tillmötesgående och
ansåg det olämpligt att framkomma med
begäran om några sjelfbiografiska eller
avtobiografiska notiser af och om honom.»
Ett annat ämnesval ansågs tydligen lämp-
ligare enligt ett senare, odaterat brev: »Jag
afsänder i dag häftet jämte ett bref till
Tolstoj. Jag har sjelf föreslagit, att han skall
skrifva något litet om sina iakttagelser och
rön på folkupplysningens område. Det är
ju ett ämne, som måste intressera den
största möjliga läsekrets; framför allt
intresserar det Tolstoj sjelf, och jag tror
knappt att man f. n. kan få gubben att
skrifva om något annat!» I samma brev
tilllägger Jensen f. ö.: »Detta sista häfte av
O. & B. ’gör sig’ förträffligt. Nu har Ni
värkligen börjat så bra och så förtjänstfullt,
att företaget inte borde få stupa. Det bör
vara en nationell hederssak.» Den 15 sept.
har saken avancerat: »Till farbror Tolstoj
har jag nu skrifvit på saftigaste ryska, och
så fort gubben behagar svara, skall Ni få
besked. Quod bonum! etc.» Men den 28
okt. brister bubblan: »Från Tolstoj har
jag äntligen fått bref. Han tackade för den
vackra tidskriften och för red:s vänliga
uppmärksamhet, men vågade ej f. n. gifva
bestämdt löfte om något bidrag, enär hans
tid var så strängt upptagen.»
Slutligen kan det nämnas, att Karl
Wåhlin redan från början sökte
medverkan av ett annat, långt senare vittberömt
namn: Axel Munthe. Den vittre doktorn
hade redan på 80-talet gett ut ett par
samlingar skisser och var sålunda inte okänd.
Det blir i alla fall ett nytt vittnesbörd om
den unge redaktörens intuitiva skarpblick
för nya talanger. Munthe svarade
emellertid vänligt avböjande i ett odaterat brev
från Rom: »Till svar å Edert bref kan jag
blott säga att min litterära
produktionsförmåga är sedan länge i vinterdvala — år
och bekymmer antar jag — och att jag
endast kan åstadkomma något då jag blir
väckt —- men stör ej den björn som sofver.»
Vi kunna stanna vid denna axplockning
ur begynnelseårets korrespondens, rik på
triumfer och besvikelser men framför allt
på segt, målmedvetet arbete för en stor
sak. Åtskilligt kunde vara att tillägga —
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
